Senaste inläggen

Av myrealworld - 17 december 2017 00:24

6 december 2017 föddes vår älskade trea.
Det blev som tänkt ett planerat snitt och allt gick bra (!!!).
Jag hade svårt att hålla lugnet men det ordnade den proffsiga personalen på SöS. En barnmorska som hette Lotta var ett enormt stöd utöver M.
Men denna upplevelse var så brutalt fin och läskig på samma gång då allt var förberett och jag hade inte en chans att tänka på ngt annat.

Bebisen la de på mitt bröst 09:24 och hela världen fick smaka på mina tårar av glädje och tacksamhet.
Jag hade skapat ett underbart mirakel i min kropp och äntligen låg hen på min kropp.
Jag hade klarat det! Om jag hade kunnat hade jag rest mig upp och tagit ett lyckoskutt.

Därefter var det lata dagar på BB, avd 73. Jag höll mig på rummet och kramade mitt barn och min man.
Vi fick besök av älskade syster och bonus bror.
Skrattade och grät.
Mig mage smärtade utan like och mina såriga bröst var (är) ingen lek.

Efter tre dagar var det dags att komma hem. Till våra barn som helt plötsligt inte längre var små. Världen vändes upp och ner och jag kämpar med att hitta till ngt nytt där vi får tiden att räcka till.
Barnen älskar sitt syskon och det värmer mig.
Mini pussar och gosar med bebisen så fort tillfälle ges och jag, jag slås av förundran över livet.

Bebisen har bara varit med oss i tio dagar men är en självklar del av familjen.

Magen? Den är en historia för sig och jag är lycklig om jag lyckas bli hel ngn dag.
Brösten? Den ena funkar och den andra gör så ont att jag vill kräla ur mitt skin.

Mitt största bekymmer är att få en stund om dagen för att göra sig iordning och borsta tänderna.

ANNONS
Av myrealworld - 6 december 2017 00:27

Idag har vi skrivits in och imorgon är det alltså dags. Känslor, nerver, förväntningar, kärlek och ödmjukheten sitter på utsidan. Varje tanke berör det mest mjuka delarna av mitt känsloregister.
Jag vill gråta av lycka, skrika av rädsla och krypa ihop som ett barn av all oro som finns.

Jag känner mig utlämnad till andra som ska ta hand om mig, min bebis och min kropp.
Jag tänker på min målbild och bryter ihop i tårar. Snart är vi där. Jag försöker att inte hålla andan vid varje skrämmande tanke som dyker upp. Jag jobbar med min egen sårbarhet. Andra tänker att det kommer gå bra och jag tänker så mkt mer men det bör vara naturligt.

Har velat krama sönder mina barn idag. För de är livet detsamma vilket är så skönt. Inget konstigt kommer hända, bara ngt annorlunda.
Jag kommer sakna dem så mkt.

ANNONS
Av myrealworld - 6 december 2017 00:25

Idag har vi skrivits in och imorgon är det alltså dags. Känslor, nerver, förväntningar, kärlek och ödmjukheten sitter på utsidan. Varje tanke berör det mest mjuka delarna av mitt känsloregister.
Jag vill gråta av lycka, skrika av rädsla och krypa ihop som ett barn av all oro som finns.

Jag känner mig utlämnad till andra som ska ta hand om mig, min bebis och min kropp.
Jag tänker på min målbild och bryter ihop i tårar. Snart är vi där. Jag försöker att inte hålla andan vid varje skrämmande tanke som dyker upp. Jag jobbar med min egen sårbarhet. Andra tänker att det kommer gå bra och jag tänker så mkt mer men det bör vara naturligt.

Har velat krama sönder mina barn idag. För de är livet detsamma vilket är så skönt. Inget konstigt kommer hända, bara ngt annorlunda.
Jag kommer sakna dem så mkt.

Av myrealworld - 5 december 2017 00:47

Nu när det bara är dagar kvar så känns det vemodigt gällande min lilla kula till mage.
Jag kommer sakna den och jag kommer sakna stunderna då jag tittade ner på den och förundras över kroppens fantastiska funktioner till att skapa ett liv.
Jag känner mig som en gudinna som skapar mirakel i min kropp.
Jag känner mig oändligt stark och fantastik.
Jag älskar min kropp, vilken lycka att känna så.

Imorgon skrivs vi in och jag hoppas att allt ska gå vägen. Så så så nervös.

[Bild]

Av myrealworld - 2 december 2017 22:08

Jag mår bra. Bortsett från förkylningar ska jga inte klaga faktiskt.
Jag är väldans trött men det hör ju till och jag vet att ju mindre jag gör desto slöare blir jag men det har ju verkligen varit svårt att träna när jag varit sjuk konstant.
Magen växer inte så mkt mer men jag hoppas att min bebis gör det. Jag hoppas att den förser sig med allt jag har att ge.
Gjorde min egen juice igår med äpplen och rödbetor för att boosta järndepåer och annat innan operation.

Idag fick jag till en spontan träff med Anna och min syster. Lunch i nacka där jag skrattade så jag grät.

Imorgon är det första advent och jag är liksom glad för många saker.
Jag är lycklig men jag tänker också på saker som är svårt. Jag tänker på de omkring mig som inte mår bra, jag tänker på de vars bekymmer är en värld större än antalet ljusstakar i fönstren.
Jag tänker på att livet snabbt kan förändras och att en aldrig få ta saker eller de en älskar förgivet.
Jag tänker på mina barn, jag tänker på att de ska må bra. Jag tänker på mitt ofödda barn och önskar att hen är frisk och att allt går vägen. Jag tänker på min egen brustna relation till ngn i min närhet och vad det har gjort med mig. Jag tänker på alla dr ställen jag är sprucken på och på hur jag ska laga mig själv.
Jag tänker att tiden får visa mig vägen.
Jag tänker att allt har sin gång och om det är meningen så kommer det hitta sin väg.

Jag är bortom tacksam för jag har krigat mig hit. Jag har fallit i min djupaste mörker där denna känsla jag har nu trodde jag var påhittat. Jag har velat släppa taget om allt men främst mig själv för att jag inte såg min plats här.
Jag har inte velat förlåta mig själv för alla Mina tankar och handlingar. Jag har gråtit men också varit tilltäppt.
Jag har stoppat alla mina förhoppningar, all min kärlek och alla mina ord i en brunn så djup.
Jag har bytt bort ömhet och kärlek mot annat för att det helt enkelt känns lättare att inte känna.

Men idag står jag h ä r. Inte alltid stadig men jag står.

Av myrealworld - 29 november 2017 01:28

Idag började förkylningen vända. Från dödssjuk och hostan från hell till att jag tror att jag kommer överleva.
Denna sjukskrivning var inte sån jag tänkte mig. All träning jag skulle hinna med uteblev och allt jag gjort är att sova och skrota runt hemma.
Jag är dock tacksam för att jag och M fått så mkt tid ihop. Våra skratt, samtal och häng har gett mig så mkt kärlek och samvaro.

Har idag tagit mig ut för första gången sen i söndags. Hämtade barnen och var nere till tvättstugan två gånger. Hejja mig!

Annars har vi nu en vecka kvar till touch down. Idag kände jag av förvärkar och ett tryck neråt. Smärta i ryggen och i ljumskarna.
En vecka. Bara en vecka.

Av myrealworld - 26 november 2017 21:41

Varje dag vaknar jag relativt pigg men idag var jag fasiken inte pigg trots att vi sov lite längre.
Jag känner mig lustig och har en hel del mensvärk.
Lyckades ta oss ut ur lägenheten för att hämta upp saker hos Ms bror och sedan till nya parken i kvarnholmen.
Svinigt kallt ute så i ca en timme fick kidsen leka, sen stod jag inte ut mer.
Efter lite mellis la jag mig för att sen vakna med feber.
Det går så jäkla bra för mig nu. Jag känner det, vinnaren är jag.
Faaaaan! Jag orkar inte mer. I en månad har jag varit sjuk och eländig och nu är det igång igen. Kanske var det dumt att ta årets influensa vaccin nu. Osmart att sänka sitt immunförsvar när jag precis varit dundersjuk.

Aja, nu är det som det är.
Ikväll äter jag kärleksmums och dricker te.

Gonatt på er

V37

Av myrealworld - 25 november 2017 11:32

Spännande smärtor i min kropp på ställen jag inte trodde det var möjligt att ha ont på.
En kissblåsa som blir till en boxningssäck var och varannan dag.
Sammandragningar 17 ggr om dagen.
En förvirrad hjärna som försöker lista ut vad exakt det är som sker i kroppen.
Ett immunförsvar som sålt sig själv till en billig peng.
Förkylningar och halsont som avlöser varandra.
Ynklighet som avlöses av en urkraft.
Känslan av att vara mother of dragons.
Ett psyke som är relativt starkt men ändå mottaglig för en del känslostormar.
Svåra beslut att fatta i hjärtat.
Acceptera, förlåta, förstå och gå vidare.
Vara nöjd med det jag har och acceptera att allt i te behöver vara lika bra.
Dansa i vardagsrummet när tristessen slår in.
Lösa korsord och lägga patiens (vet knappt hur det stavas).
Baka helvetes mkt bröd och kakor.
Skratta så naveln ploppar ut.
Gråta när mina nära gråter.
Kramas.
Pussas.

Presentation


Somewhere in between myself and I you will find Me.

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ myrealworld med Blogkeen
Följ myrealworld med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se