Idag var jag tillbaka på brottsplatsen, mitt härliga jobb.
Rakt in in kaklet blev det med föräldrar träff till kl 20:30.
Så kul att träffa nya föräldrar och jobba med ABC. En glömmer bort att dagen har gått i ett och att en har jobbat 12h.
Mini har varit hemma med sin pappa för att vara på den säkra sidan.
Imorgon går jag in i v 29. Hur fasiken ska jag tänka? Snart är lilla livet här och jag känner mig så lugn men samtidigt lite fosterskador över mitt "det ordnar sig". Vi har inget klart, ingen vagn och ingen yta med kläder...nada.
Men vad gör det?
Bara vi mår bra och jag överlever att förlösa ett barn till.

*obs* negativt inlägg

Igår kom vi till slut hem till vårt. Denna resa var inte som vi hade tänkt oss. Självklart var det härligt att få tid med familjen men vi hade räknat med en vecka i solen för att fylla på D-vitamin depåerna. Så blev det dock inte.
Vi fick allt som allt tre dagar med sol vilket var fantastiskt.
De andra dagarna var det blåsigt, regnigt och kallt.
Hotellet höll inte måttet och det var mest ofräscht. Sängarna var inte gjorda för en gravid kvinnas kropp så varje natt var det ett helvete.
Havet var dock super fint och väldigt barnvänligt.
Mini åkte på feber sista dagen och på planet hem hade han prickar på hela kroppen. Igår kväll fattade vi att han förmodligen fått höstblåsor. Natten varvades med skrik, jämmer och ett par bra försök att klia ihjäl sig.
Kul!!

Idag har vi latat oss. Tråkigt att inte kunna fira ett år som gifta men det kommer det med.

Istället bakar jag bröd, tvättar och håller koll på sjuklingen.

[Bild]

Visste ni att elefanter är gravida i 2 år? Detta för att elefantungen ska utvecklas tillräckligt mkt i magen. Detta kan tyckas helt galet för oss som bär barn i 9 månader och klarar knappt det (jag är en sån). Människobarn föds ju utan några färdigheter utöver att suga i sig näring. Hörde på radio att människobarn skulle behöva vara i magen längre men föds efter 9 månader för att människohjärnan är så stor.
Kanske hade graviditeten inte varit liks jobbig om den pågick i två år.

Jag har varit gravid 5 gånger nu, två av dessa var missfall.
Denna gång, som är den sista gången känns det som att jag har fått smaka på ännu lite till.
Illamående, svampinfektioner delux, foglossning from hell, svullna fötter, tillväxt av bröst så hela bröstryggen smärtar oavbrutet, sammandragningar konstant och att jag börjat snarka.
Då kan jag tillägga att jag har en bra bit kvar.

Tjoflöjt...

Men jag hoppas att jag ska känna mig lite bättre till mods när jag är hemma hos mig själv. Imorgon kryper jag ner i vår säng där jag slipper knivhugg i höfterna.

[Bild]

Den där lilla delen av mig som inte alltid är så välkommen har besökt mig en del denna resa.
Jag vet inte varför men jag antar att det är krävande att vara utanför min trygga zon just nu. Känner mig så obekväm och oskön i mig själv. Ångestrus, dåligt tålamod och skuld varvar i mig just nu.
Det värsta är att jag känner mig chanslös när det rusar som värst.
Jag andas, ibland far jag ut och ibland tackar jag min stjärna när det är över.

Livet, hörni.

Vi har pratat om en resa för bara oss och i lördags kom vi äntligen iväg.
Vi flög till Palma Mallorca och Alcudia. Resan gick hur bra som helst men när vi kom fram så var vädret mulet och inte alls som vi tänkt oss. Hotellet, zafiro bahia, var inte fräscht alls och min tröskel var nådd.
Dagen efter, fortsatt dåligt väder, försökte jag/vi det yttersta för att göra dagen bra.
Tredje dagen sken solen och äntligen fick vi hänga vid stranden och lapa sol och bada.
Idag har det varit mulet och blåsigt men vi bytte rum där det finns jacuzzi som gick att värma så där har vi hängt.

Andra gången på Mallis, alcudia och jag är inte impad. Nu vet vi det.

För övrigt börjar jag bli ordentligt stor nu och det är jobbigt att ta sig framåt.
Tur jag inte behöver gå längre sträckor.

Thats all from vacation

[Bild]

Då är jag inne i v 26 och krämporna tog fart igen. Var delvis skonad i ett par dagar men sedan igår är jag på ruta ett.
Ryggen, magen, revbenen, benet och diverse andra delar smärtar mest hela tiden. Det onda ger mig illamående och sammandragningar from hell.
Tur bebisen mår bra och sprattlar som 17 därinne.

Det här med graviditet är ju en fantastisk smärtsam historia.
Tur kroppen fixar det och levererar mirakel.

Orken är som bortblåst och det triggar mig. Imorgon ska vi till Skansen men jag vete 17 hur det ska gå till.

Vi får se... helt enkelt.

Vissa människor ger mig så dåliga Vibes. Det känner jag nästan direkt om de är bra människor eller mindre bra.
Idag klev en sån in på jobbet, tidigare kollega, och hela ens väsen blev liksom påverkat av denna giftiga energi.
Andra elaka människor kan en liksom kväva med att sitt bästa jag.
Finns såna på mitt jobb som smäller håååårt i dörrar och gapar till kollegor så fort de är i närheten. Såna känner jag kan få kvävas av sitt eget hat men de påverkar mig inte.
Är så glad över att jobbet känns bättre bara av att vissa rör på
Sig.

Idag önskade jag mig verkligen en överraskning. Kom hem till ett städat hem och fylld kyl samt att jag fick maten serverad.
Min man är blad det finaste som finns.
Sedan knackade det på dörren och där stod mami, papi och syster.
Sååå lycklig blev jag.

Nu kan födelsedagshelgen börja.

Superkänslig, hyperkänslig, tänkare, grubblare mm kört barn har många namn. Jag kallar mig själv det mesta för att mina egenskaper.
Jag känner in andra som den svamp jag är och det görs på nanosekunder. När jag plockar upp negativism lägger jag det Direkt på mig själv och försöker intala mig att hens issues beror på ngt som har med mig att göra.
Detta tröttar ut mig mer än mkt annat. Jag slår ner på mig själv och alla mina sinnen dagligen utan anledning.
Jag vet om att alla inte kan älska alla.
Jag älskar definitivt inte alla men jag försöker jobba på att uppföra mig kring människor oavsett. Ni ska veta att det är en jäkla utmaning... pjuh.
Jag lyckas inte alltid men jag försöker.

Jag försöker även landa i att jag inte behöver ta ansvar för att andra människor beter sig illa.
Jag behöver inte vrida det mot mig själv även om det triggar och kittlar mig inifrån till att göra det.
Jag behöver inte agera på andra människors idioti.
Jag behöver inte heller sänka mig själv dit de befinner sig. Jag siktar högre än så.

Med det sagt ska jag fortsätta utveckla mig själv.

Ciao