I fredags kväll blev jag så mkt sämre. Min förkylning tig en ordentlig fart och på lördag morgon var jag golvad.
Fick dock en förfrågan av min syster på fredag kväll gällande fika hos henne.
Det är inte ofta hon bjuder in så jag kunde bara inte tacka nej. På lördagen väntade jag bara på att hon skulle benåda mig så vi kunde skjuta upp fikat men icke.
Vi tog oss dit och innanför hennes dörr väntade alla mina nära.
Det var dags för baby shower...
Så otroligt fint ordnat av min syster och så fantastiskt att få en stund med alla de bästa.
Vi fikade, pratade och körde roliga lekar.
Precis som jag gillar det.

Tack alla fina och tack älskade syster!

Idag har jag legat i princip hela dagen. Super sjuk och eländig men vad gör det är en hade världens bästa lördag.

Nattis

Har så svårt att släppa jobbet just nu. Det är som att jag har skapat mitt flow och trivs som bäst just nu. Även om jag har mkt känns det som att tiden jag varit där börjar ge frukt.
Med detta sagt behöver jag nu börja släppa taget och gå in i att jag ska ta ledigt och vila. Min hjärna och kropp behöver det mer än ngt annat. Tror att jag skulle bli en gladare människa rent allmänt.

Orken räcker inte till ngt mer än jobb och häng med familjen på kvällarna. Tur att M styr allt med städ och mat.
Längtar till lediga dagar så att jag kan hänga med mina vänner lite mer.

Nu är det dags för kudden

Att kämpa när jag är sårbar eller kämpa för det som gör mig sårbar är inte lätt.
Jag inser att jag har gjort mig sårbar och öppen på äldre dar. Innan har jag burit min kärlek lite utanpå, som i ett försök att inte bränna mig. Jag kämpade emot länge, lät det knappast sjunka längre in än huden men nu, nu är det annorlunda.
Jag är så öppen och sårbar, så medveten om exakt hur ont det kan göra. och mina ord vandrar ur mig på ett annat sätt, mjukt och kärleksfullt även när det smärtar.
Jag är på mina knän och jag är inte rädd för så mkt mer än att sluta mig själv igen.

Detta är den finaste kärleksgåva jag kunnat ge och få.

Ni vet när livet är bra men du kan vara så säker på att ngt i form av smärta lurar runt hörnet?
Som att lycka aldrig kan få vara en egen upplevelse. Jag tror inte enkelt på saker som kärlek, trygghet, tillit, relationer. Jag är misstänksam och hela tiden medveten om hur sårad jag kan bli. Detta ställer till det för mig, många gånger.
Och när jag väl sänker guarden ngt är ngt där och smockar mig i ansiktet. Gör mig dissorienterad och förtvivlad. Sorgen gör mig galen och jag klandrar mig själv för min handling som tillät mig känna det jag är mest rädd för.

Jag tappar mitt sikte och har svårt att se ngt men nykter och klar syn.
Lycka räcker aldrig längre än en kort stund, sedan är verkligheten där och lurar.
I knew It!

Jag förstår att jag behöver förhålla mig men vilket ansvar kan jag kräva av andra?
Hur många gånger jag ska våga tro på det som sägs för att sedan bli golvad av besvikelse, igen och igen och igen?

Jag önskar sinnesro och ett liv där respekten för det mest värdefulla gör sig synlig där den mest behövs.
Jag vill kunna släppa guarden helt utan att behöva ångra mig.

Igår var det äntligen fredag och jag tog mig från jobbet tidigare. Hämtade mina små stjärnor och sen körde vi hemmahäng.
Mini var så trött att allt var ett kritisktmoment men vad gör det? Vi myste som bara den och kl nio gav mini upp men jag och storis kollade klart på idol innan vi la oss. Härligt att få lite egentid med honom.

Vaknade dock kl 03 och var uppe i 30 min innan jag somnade om. Så har det varit i ngn vecka nu men det är som det ska vara.

Nu har vi avnjutit en god frulle och ska snart ta oss ut i skogen. Klart vi saknar M men jag har verkligen längtat efter tid med mina juveler. Idag kommer dessutom mamma och pappa så då lär jag backa..haha

Trevlig helg alla nära och kära!

Denna vecka har inte varit nådig. Hög arbetsbelastning och sena jobbdagar har avlöst varandra. Har landat i att jag inte kan ha det så. Blir inte bra för någon, speciellt inte min familj.
Imorgon ska jag mysa sönder mina barn och bara vara.
Jag längtar! Min man åker på spa-helg med vänner, rätt åt honom!

Nu kör vi fredag, jihooo

Helgen svischade förbi och imorgon börjar en ny vecka.
Vi åkte till Falun i fredags efter jobbet. Detta för att fira min kära far som fyllde år.
Jag var helt slut i fredags så vi gjorde inget mer än att umgås.
I lördags gick vi och köpte ny säng till mamma. Sen ner till stan en sväng.
På kvällen firade vi pappa med god mat och fika. Vi brukar se till att äta massor och supergott när vi åker iväg på helgerna.

Idag åkte vi hemåt med en storis som både hostar och snorar.

Denna veckan blir fartfylld och go som alltid. Jag ska hålla i ABC på tisdag, jihoo.
M åker till sina vänner på fredag, egen helg med mina kiddos. Får se om mami och papi kommer på lördag eller söndag då de har ärenden i stan.

Gonatt och dröm om en helt annan värld utan hat och hemskheter.

Jag började helgen med att möta upp L för att käka och gå på stand up och se Nour.
En sån mysig kväll efter en ansträngande arbetsdag. Stand up:en var fantastisk och både jag och L satt gråtandes kvar i salen efter föreställningen.
När jag kom hem var fredagsmyset igång och svärisarna hade anlänt.

På lördagen tog vi oss till skogen och plockade en hel den trattisar. Jättemysigt och kul att det ändå fanns massor att plocka.
Självfallet skulle jag stå på ändan så jag fick även med mig ett rejält blåmärke.
Jag och M hann även ta oss till Sickla och Big Baby för att inhandla vagnen.
Tur det är löning snart måste jag säga, fy fasen vad dyrt det är med vagn men också så trevligt.

Söndagen var jag helt slut men fick med mig barnen och svärmor till Lilla kvarholmsparken. En ny och superhärligt park i strålande sol var perfekt.
Kom även iväg på träning senare på kvällen.
Sedan var den helgen över.
Imorgon är det onsdag och dags för ny vecka för beben.
Inte långt kvar nu... imorgon väntar även ett läkarbesök på Globen. Hoppas på att få bra stöd.


Nu är det dags för lite vila!