Jag beundrar människor som lever sitt liv på halvfart. Gör en sak i taget, tillåter sig själv att ?inte orka?. Varvar med att se ett antal filmer/serier osv.
Deras liv styrs med fantasin om orken och lusteni centrum.

Sån är inte jag. Har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli heller.
Min vardag har alltid varit en kombination av minst 3-4 saker samtidigt. Även innan jag bildade familj.
Vänner, familj, träning, skola, kärlek och på senare tid även ett gäng barn. Allt på en gång, aldrig en sak i taget.
Jag har aldrig frågat mig om jag vill, orkar eller kan. Jag har bara gjort.
Ibland har jag svårt att avgöra om ngt är trevligt, lustfyllt eller ett måste.
Jag har inte de känslorna på plats då jag ofta gör det som förväntas, av andra.

Så till alla er som alltid utgår från ER, grattis!