Nu när det bara är dagar kvar så känns det vemodigt gällande min lilla kula till mage.
Jag kommer sakna den och jag kommer sakna stunderna då jag tittade ner på den och förundras över kroppens fantastiska funktioner till att skapa ett liv.
Jag känner mig som en gudinna som skapar mirakel i min kropp.
Jag känner mig oändligt stark och fantastik.
Jag älskar min kropp, vilken lycka att känna så.

Imorgon skrivs vi in och jag hoppas att allt ska gå vägen. Så så så nervös.

[Bild]