Barnen har somnat och vi lyckades med att dra tillbaka våra tider.
Både när det gäller middag och läggning.
Imorgon börjar jobbet och jag försöker summera min semester, inte för att jag måste men för sakens skull.

Jag har kommit fram till att jag mår bäst av att vara med min familj längre perioder. Jag märker att jag då tenderar att gå in i mindre konflikter med barnen och med mig själv.
När situationer har varit påträngande har jag havererat. Min ork och mitt tålamod har gått back. Mina kids har fått mindre av mig och mer av mina begränsningar.
Sånt är livet och jag måste känna att det är okej.
Jag har höga krav på mig själv som mamma, partner, vän, värd eller gäst.
Och det har känts av denna sommar... när tunga tårar har trillat ner och jag har känt mig värdelös.

Men jag har också haft det magiskt med mina barn och min man. Med mina vänner och med mig själv.
Jag har låtit livet gå på, när timmarna har avlöst varandra och jag har varit utan oro och stress.

Imorgon börjar vardagen på ett annat sätt och visst kommer det svida första veckan. Jag kommer sakna mina små, jag kommer sakna min man. Jag kommer sakna tiden jag har för mig själv.

Nattinatt