Idag stormade mitt känslohav upp. Känslohav blev till känslotsunami. Triggerpunkter ledde till ilska och ilska blev till tårar som tvingade sig fram.
Jag kunde inte stoppa det när vågorna sköljde över mig. Mitt inre rasade och självhatet flinade mot mig.
Jag grät och hulkade, tappade andan för att jag inte hann med tårarna och förbannade mig själv.
Jag spydde galla över allt som skavde och gjorde ont. Greppade efter mig själv och mitt inre.
Ringde min syster som lugnade, lyssnade och lagade mig.

Sedan var jag helt färdig, redo att gå i ide för att sova bort mig själv.
Tog mig upp och gav mig iväg med mitt stora barn, åt en glass och klättrade på Sandkullar.
Mötte våra två andra och lät mig själv omfamnas av vinden och utsikten över havet.
Min lugna plats.
Sakta kom jag tillbaka och landade.