Du ser, sorg förvandlas alltid till minnen. Sår som påminner dig om hur livet en gång kändes.
Smärta förvandlas till antingen tomhet eller överlevnad. Jag väljer att inte säga stark för det är en överdrift.
Du överlever din smärta och förblir en ny version av dig själv.
Du minns det du en gång kände och ställer fortfarande dina frågor till ngn i yttre rymden som kan besvara de enligt sin intelligens.
Livet blir ständigt annorlunda.
Livet är rörligt, som det bör vara.
Mina minnen är ömsom ömma ömsom tomma.
Jag överlever, det gör vi alla.

Jag borde ha fyllt mig själv idag utifrån min modersroll mycket mer än jag gjorde. Jag glömde inte bort men tänkte på annat.
Min storis som genomgår många känslor varje dag. Upp och ner lika fort åt båda håll.
Vacker som få och med ett inre fyllt av blandade känslor.
Min bebis, fylld av energier från andra planeter och alltid med humor i högsta hugg.

Jag är lyckligt lottad. Inget annat.
Jag är deras mamma och i mig skapades två juveler.
I mitt inre fick de växa till jag satte dem till denna värld så mänskligheten fick skåda mitt guld.
Jag ska ge er mitt allt varje dag som jag lever. Jag ska älska er och vara tacksam för er.
För ni är allt!