Jisses va tiden går fort. Dagarna går i ett och jag hinner knappt stanna upp.
Allt är konstant, speciellt livet med barn.
Minsta sak kräver enorm justering för att få allt att gå ihop.
Idag jobbade jag sent och tack vare min älskade syster fick vi ihop pusslet.
Storis kunde åka till simming, Mathias kunde vara hemma med mini och jag kunde jobba i lugn och ro.
Tack tack tack älskade syster för att du/ni alltid finns där!

För övrigt behöver jag bli lite friskare för att kunna komma igång med träningen. Jag längtar ihjäl mig.
Tänk att få lyfta igen, springa på löpbandet, stretcha och anta nya utmaningar.
Bring It over.

Jag har börjat söka jobb nu lite smått och inser att det inte finns så mkt att syssla med.
Jag har insett att det inte kommer ske ngra mirakel och jag kommer få lov att sluta. Tyvärr!
Tur en får jobba upp sin lön tack vare alla byten av arbetsgivare.