Hur värderar ni era relationer? Eller vårdar för den delen?
Detta är ju bland det svåraste för oss människor, att fungera socialt bland andra människor.
Att höra ihop men även vara sig själv.

Att kompromissa och vara beredd att förändras för att få ngn annan att känna trygghet. Att ta ansvar för saker en ställer till med för att ge den en älskar upprättelse i sin känsla.

Jag blir aldrig riktigt klok på det här. Och det är väl tur för va tråkigt det skulle bli om allt bara togs för givet.

Jag försöker att tänka utifrån mig själv och min kapacitet. Den förmåga jag besitter och den jag kan skaffa mig genom att utvecklas.
I relation till de jag älskar och värderar högt har jag inte "råd" att vara stolt, dumdristig, envis och fearless. Där måste jag pressa mig själv för att verkligen inte begå misstag som skulle skada ngn av de jag älskar. Jag måste vara steget före.
Där utvecklas jag, genom att göra bättre än det jag kan. Alltid.

Ngt annat som ger näring är ju att ständigt skapa nya minnen som stärker. Att dela livet med och motgångar och i dessa stunder känna samhörighet och känna sig förstådd. Kraften i det kan få relationer att räcka i oändlighet.