Jag känner mig vingklippt av att varken få hämta eller lämna mina kids på skola/förskola.
Det känns som att en tappar mycket tid med dem. Då jag vet att tiden när en hämtar och lämnar är värdefull då en hinner se och prata ihop sig med sitt barn.

Nu är det som det är och jag får acceptera mitt öde.

Men jag får rapporter från Mathias.
Min bebis har fortsatt vägrat gul väst idag så han fick gå utan. Dessutom vägrade han sitta i vagnen och stå på vagnbrädan så han hade tappert promenerat ca 1km. På tillbakavägen var han dock trött och ställde sig på brädan.
Tycker om hur pedagogerna anpassar sig till hans behov och (starka) vilja.
Vår stora har varit lite mer ängslig kring skolan och det visade sig att det har att göra med hur hans kompis/vår granne uppfört sig iom skolstart. Det barnet är mycket otryggt och ängsligt vilket krävde att föräldern var på plats många dagar och det i sin tur påverkade vår storis.
Nu hoppas vi på att alla barn är på banan och lusten för lärande kan väckas/växa.

Vår storis började på simningen idag och de fick simma i stora bassängen. Han var så nervös men det gick ju hur bra som helst. Tänk va många prövningar det får utstå dessa älskade barn.

Jag å andra sidan kämpar på i min hörna på skolan och låter mig ta min tid. Hittills mkt presentationer och introduktioner så jag tar det lugnt.