tankarna på annat håll.
Sömnlös natt.
Hjärtat på väg att brista och oron bygger bo i magen.
Skälvande och ostadig men med mkt inplanerat så ingen tid att spilla.
Emellan flyktinstinkten klär jag på mig och gör mig redo efter två timmars sömn. Ingen concealer i världen kan smickra de mörka ringarna.

Vi landar på förskolan och när storis ena fröken kramar mig och tackar för blommorna bränner tårarna bakom ögonlocken men jag klarar mig.

Inskolningssamtalet för beben gick prima. Hen kommer stortrivas i förskoledjungeln, I know it.

Iväg till Broängen och en kort överlämning.
Ingen tid att tänka.
Jisses vad mkt att ta in.

Hemåt med stor längtan efter lillasyster. Hon som vet och förstår och som förmår lugna mig på studs. Bara tanken av henne får ögonen att tåras. Jag smsar henne och gråter en skvätt. Får svar och blir tröstad.
Känner hennes närvaro.
Gråter när jag ska köpa blommor till storis som går sin sista dag.
Fortsätter gråta när jag kramar honom.

Enda gången tårarna höll sig undan var på gymmet. Då fick jag svettas istället.

Japp, denna dag som ngra andra lägga i arkivet med vetskapen om att en hel del behöver bearbetas för att jag ska känna mig trygg.

Nu är mamma hos mig även och jag är safe i hennes närhet.