Jo, såhär... Vår stora är otroligt pre-teen och testar varenda millimeter av gräns. Vad jag än säger menar han på motsatsen.
Om jag vore "snäll" och smart hade jag hållit min trut och låtit ungen gjort vad hen ville men icke.
Här finns tydlighet och regler (för att jag är av den tron att kids mår bra av det) som jag önskar att fortsätta följa.

Vi (jag och Math) pratar igenom och kommer fram till ngt vi tror på och sedan håller jag fast vid det för min sambo tillika kidsens far "orkar" inte alla gånger.
Därför blir det inte som bestämt när han får styra.

Detta resulterar i att jag ofta är den som gränsar och även tar alla jävlahelvetes diskussioner även.
Bråk, skrik, elaka ord och tårar i mängder får pareras x antal ggr dagligen.
Min hjärna kokar och mitt självförtroende gällande mitt föräldraskap går i botten.

Idag utdelades två utbrott/sammanbrott (mkt pga att stora barnet inte fått gå till sängs rimlig tid under dagarna med sin far och dras med en extrem trötthet).

Jag vill skrika samtidigt som jag vill gå sönder.

Härligt att vara den föräldern som är tydlig (eller sträng).