att gå runt och må lite lagom dåligt är ju min ständiga visa med två små bacillsamlare men nu verkar det ta fart denna gång.
Har inte tränat sedan lördags då jag kände av ngt (igen). Förra veckan körde jag varannan dag för att inte slå på för tungt men men.
Först idag kom halsont...brännande sveda. Usch!

Det betyder att color run inte blir av. Sist (tunnel run) hade jag fått penicilin för Tvar.

Hur som helst så gick vi hela familjen med vår storis till skolan idag. Det var introduktion inför hösten och jag var gråtig hela vägen.
Kommer böla mig igenom inskolningsdagarna.
Efter lämningen gick jag, Mathias och beben vidare till söder för att titta in hos guldsmeden på götgatan och sedan käka frulle. Åsö konditori blev det, mycket mysigt och god frukost.

Sedan gick vi till parken där beben fick leka av sig och innan hemgång ett återbesök hos Attling.
Blev inte klokare men men.

Nu blir det soffläge och sippa på ett antal koppar te.

i mitt förra inlägg ville jag säga att trots de dagarna när en tjatar och upprepar sig och det känns som en är världens sämsta mamma kan en få höra följande:

"-mamma, jag saknar dig så fort jag inte hör din röst."

Detta sa mitt stora barn idag på väg ut till bassängen. Från ingenstans och mitt hjärta exploderade och anade inga gränser av lycka.

Iofs sa han även häromkvällen:

Jag:
-jag älskar dig varje sekund av varje minut och alla dygnets timmar oavsett hur mkt vi irriterar varandra.

Han:
-jag älskar bara dig en sekund om dagen.


Men kvällens känsla var ändå obeskrivlig!