Idag har vi haft en fin dag.
Skön morgon och gemensam lämning på förskolan.
Sedan sov Bullen middag och jag kunde kolla L Word och mathis kunde jobba.
Vi lunchade ute på fine food här i sjöstan. Hämtade storis, plockade tussilagos och bjöd storis på glass.

Sedan satte jag igång organisering av alla garderober. Alltså fuck a duck.
Vilket kaos men det kommer bli nice. Det mesta iordning. Bättre och lättare för alla men fram till allt är fixat ser det ut som fan.

Imorgon är det träning igen.
Cardio, stretch och lite armar.
Mums!

Min främsta drivkraft. Mitt skydd och min räddning. Mitt sätt att bevara självrespekt och värdighet.

När jag vägrar finna mig ngt som gör mig orätt och får mig att se rött/svart och lila.
När ngns kliv på mig blir min revolt.

Jag är fruktansvärt trött på att vara den som alla tar för givet.
Den som är så snäll och naiv och blåögd som en gör vad som helst mot. Den som ställer upp i vått och torrt oavsett.

Jag är klar med att gå över mina gränser för att vara snäll mot ngn annan. K L A R.

Jag vill inte vara den som alltid sätter mig själv i första rummet (då jag hatar när människor gör det) men när jag ofta når en punkt då jag vill slita människan i stycken så är done.

Idag var ännu en sån dag. Ord kan inte beskriva det jag känner och hur respektlöst jag anser att detta är.

Så mkt har ändrats i mitt liv senaste åren. Mest i mitt inre.
Jag anser mig ha rest till månen och tillbaka för att hitta det jag gillar i mig själv.
Jag tror på mig själv och på att jag numer gör rätt.
Jag älskar mitt liv. Det jag aldrig trodde jag skulle ha tålamod till att leva.

Mina vanliga dagar är fyllda av viktiga minnen som värmer mig och glädjer mig och stärker mig.

Idag;
Ngt kaosig morgon efter en sömnlös natt. Illamående som resulterade i kräks för mig.
Men jag hämtade upp mig efter lite sömn, lunch och solljus.
Drog ihop en veggie-middag som var helt underbar.
Sedan har det varit lugn kväll här hos oss.

Jag älskar detta!

Så vi kom hem, packade upp och sedan kom tian ut på en löprunda. Storis lekte med sin kompis och beben körde på som vanligt.

Sedan kom jag iväg till gymmet.
Körde bröst, triceps och 20 min intervaller. Kräksjobbigt med så jäkla kul att jag ökade i bänkpress!

Åt healthy tillsammans med min fina familj. Och sedan klippte jag båda kidsen. Mini fick en lockig Gustav Vasa frippa och storis fick en hip frisyr som passar honom så bra!

Såg klart ett avsnitt av L Word och är för nu lite kär i Ivan... Samtidigt såg jag en skitfilm.

Btw så är allt bokat och klart inför vår trip. Väntar bara in det sista för min homegal!

Jag gör skillnad på att bli sviken och att bli besviken.
Jag förstår skillnaden. Jag förstår att den ena känslan kommer från ngn annans medvetna val och den andra känslan från att ngt/ngn inte når upp till ens förväntningar.
Jag gör skillnad och jag förstår.
Jag vet även att mina förväntningar är mitt ansvar och därmed kan jag inte enbart klandra ngn/ngt annat för känslan av besvikelse.
Jag har lärt mig att kommunicera det jag känner på ett respektfullt sätt och sedan ta ansvar för hur jag känner genom att göra det som krävs.
Jag låter tårar och ilska skölja över mig. Jag låter känslan av besvikelse banka i mitt inre och lämna kvar spår av blåmärken men jag väljer även att förstå att jag inte kan förändra ngn annan. Och det mina vänner är min svåraste utmaning.

Allt har en början och ett slut.
Varje känsla, varje uppenbarelse och varje mänsklig kontakt.
Jag vill kunna stå vid slutet och tänka att jag gjorde allt jag kunde.
Att jag förlät och gick vidare. Att jag gav mer än jag tog. Att jag blandade tårar med skratt. Att jag höll tillbaka när jag inte kunde förändra och att jag alltid respekterade mig själv.

Så vad hände idag?
Vaknade med ömma ben.
Tog det lugnt (en konflikt med storis kring mat men annars lugnt) och myste på eftermiddagen. Åkte sedan en väldigt snabb sväng till stan för att lämna tillbaka ett par skor.
På em gick jag och Mathias ut med storis som hittat en "grotta" som han ville visa.
Mkt skönt och behagligt ute! Vi plockade tussilagon till mamma så nu är våren officiellt här.

Jag har känt mig överdrivet seg och lat här. Jag överlåter allt till min mamma när vi är här.
Skönt men samtidigt konstigt.

Fastnat på En ny (gammal) serie; The L Word. Tog en säsong innan jag fastnade men nu är jag där. Egentligen rätt ospännande serie men eftersom många pratat om den så ser jag den när det finns tid.

Imorgon drar vi hemåt. Ska bli bådeoch. Trist att åka från mamma.

Är det påskfrossa får en även passa på att röra lite på sig.
Igår gick jag och mami på power walk och idag körde vi power jog.
Steg upp och tog lite kaffe och sedan upp i skogen. 4 km resning så det blev en del intervaller då jag inte orkade hela vägen med när det väl vände körde vi på och joggade hela vägen hem.
Allt som allt blev det 11,4 km.
Jag har varit helt slut idag.

Men vi kom ut med kidsen och lekte i parken och handlade med oss massor av gott hem sedan.

Imorgon återgår jag till min vanliga kosthållning.
Nu har jag varit tillåtande ngra dagar men det är dags att återgå till jämnare insulin.

Min hjärna kokar över stundtals av alla tankar och funderingar.
Jag värderar och validerar för att i nästa minut revidera mina beslut och tankar.
Jag väger andra människors behov av mig med det som jag behöver.
Till hjärnan sätter stopp för nu.
Ibland når jag konsensus och mår så bra i mina beslut. Blir stark av att jag vågar säga ifrån.

När allt går på högvarv finns det vissa saker som får mig att landa.
Träning, barnen, Mathias mm.
Han har alltid haft den effekten på mig sedan första dagen.
Ett tecken på det är att jag känner lugn och trötthet på ett behagligt sätt omkring honom.
Jag somnar som ett barn. Inte alls många människor som kan lugna mig på det sättet.
Däremot speed:ar många upp mig och det är tyvärr inget gott tecken för mig.

Så jag har landat. Med min familj och nära mina föräldrar.
Här är jag trygg