Igår vaknade jag med halsont, Mathias med feber/frossa och kidsen lite krassliga.
Wihuuuu, vilken gemenskap att alla vara sjuka samtidigt (not).

Min hals värker och bränner och jävlas och jag är helt slut.
Mini har varit gnällig, kinkig och orolig idag så han kanske också har halsont.

Tror dessvärre att storis tillochfrån semestrande från förskolan kan ha bidragit till att han inte är lika van med bacillerna på fsk så de dagar han väl är där drar han på sig ngt.

Alltid är det ngt.
Så idag har jag proppat i mig mat, vätska och vitaminer.
Inte för att det hjälper med ändå.

Bild från i lördags.

Min hjärna och mitt hjärta är fyllt med tankar och känslor.
Jag har gråtit i omgångar och låtit allt komma.
Aldrig förr har jag blivit så berörd och påverkad av en teater.
Efter föreställningen var jag i chock. Trots tårarna och ångestpåslaget under föreställningen.
Jag fattade inte vad som hade hänt samtidigt som jag insåg att under två timmar har många gömda och låsta dörrar öppnats i mitt inre.

Jag kan fortfarande idag inte sätta ord på smärtan.

Efter föreställningen gick vi ut. Hade det mkt trevligt men vi blev x antal ggr utsatta för olika gränslösa och övergreppsliknande handlingar av män. Våra ord och våra kroppar var tyvärr inget att respektera.
Vilken jävla sorg att under en kväll påminnas 1000ggr om hur jävla orättvist och icke jämställt livet är.

Jag fick även höra av en random idiot (som om jag hade bett om hans åsikt) att när jag vände mig om och för att försäkra mig om att snubben, som två min innan hade dansat med sitt kön mot min rumpa, inte upprepade sin handling bidrog till att jag gav honom "hopp och klartecken".
Jag skulle även missförstå honom rätt, han menade inte att det som hände mig är okej utan bara att det kan uppfattas som att jag ville det.

Jag glömde bort att vi kvinnor inte har rätten över våra kroppar utan vi är enbart föremål för andras rätt att tolka vad vår blick/handling/vänlighet betyder. Jag tolkas enbart till att vara ett objekt som vill bli tafsad på och utsatt för fluktande och äcklande.
Snubben med åsikten menade även att vi bör skratta åt det samhällsproblem (där kvinnor far illa och blir utsatt) då det är för stort att ta i.

Idag har jag sörjt och det med all rätt.
Jävla jävlar!