Så, igår när jag och Mat la oss och hann precis somna vaknade beben och var missnöjd.
Jag vjussade och la till rätta. Missnöjet övergick snabbt till gallskrik som slutade med tre timmars ilskeskrik så fort beben lades ner i sin säng. Världens jäkla kamp.

Gissa om vi var helt slut imorse?!

Jag fattade knappt vad som hände och kände mig galet förfärad över hur envis mitt lilla barn kunde vara.

Idag undrar jag om detta uppror kan ha förstärkts av dessa jävla kindtänder.
Usch och fy för den hemska natten.

Storis fick efter sitt dramatiska uppförande (jag är såååååå svaaaag, kommer aaaaaldrig släppa dig mamma) stanna hemma.
Vi lunchade men min mamma som var i stan och det var såååå mysigt.

Sedan fikade vi och till sist fick jag hänga med min Anabanana på gymmet. Vi gick loss på våra ben och jäklar vad kul vi hade därefter. Gapskratt åt knasiga grejer.

Gonatt på er lovers

Efter ett psykbryt som resulterade i många tårar (av mig mitt i natten) pga en bebis som vägrade sova tog vi tag i måndagen.
Kom iväg med storis till fsk och fick solljuset i ögonen tidig morgon (så underbart).
Gick till gymmet för att coacha min syster, sååååå kul och givande att "bara" stötta.
Älskar att vara med och bygga maskiner som vågar tro på sin egen styrka. Och som börjar älska träning lika mkt som jag gör.

Åkte sen iväg till port 73 för att handla överdragsbyxor till Storis men kom hem tomhänt. Hann dock med en kaffe och questbar.

Lugn em hemma för att sedan efter kidsens läggdags ta mig till gymmet och kötta ett ryggpass.
Bra tryck i kroppen trots att jag var trött, vila bygger också muskler. Tåls att åter tänkas på.

Imorgon väntar en hel dag i tvättstugan, högen är olämpligt omfattande.

Helgen är nu snart slut och min har varit fylld med diverse.
Lördagen blev lugn och den enda utsvävningen var när jag tog beben för en liten runda och Mathis tog storis för Att handla fika.
På kvällen var det dags för mommy att göra stan.
Mötte upp Anabanana för en förkväll på Lydmar tillsammans med två andra gullisar.
Drinkar, marinerade oliver och skratt.
Kvällen avslutades på Boqerian. Bra musik men sjukt ignoranta bartenders.
Tog bussen hem och fick bevittna två överförfriskade människor äta tjockkorv och kleta av gurkmajo på hela sig. Mhhhmmm....
Fin kväll var det!

Idag har solen lyst på oss och vem i Sthlm har inte njutit av det?
Vi drog till parken med grannarna och där hängde vi ett tag.
Dessförinnan hann jag och storis ryka ihop två ggr och tårarna flödade.
Sex år och full av egenvilja och tilltro till sin egen kapacitet.
Min känsla däremot är att jag är världens sämsta mamma. Typ jämt.

Har även sett tre avsnitt av vikings.
Dags för vila och en ny vecka.

För två veckor sedan blev jag peppad av en på gymmet att öva för att klara av att göra chins.
Förklarade att jag kunde med motståndsband men inte själv.
Han gav mig två- tre veckor och idag gjorde jag en jävla chinsjävel själv!!!!
Den glädjen. Så jävla stolt över att jag utmanar mig själv i det "omöjliga".
Fuck yeah.
Till sommaren ska jag klara minst 5.

8:e mars, nu på söndag, är det internationella kvinnodagen.
Det är så otroligt komplext och bitterljuvt.

I min värld låter det som ngt festligt en borde fira. 'internationella KVINNODAGEN'.
Ungefär som att det fastställdes en dag för en kamp som är förbi. En dag vi ska fira för att vi nu är erkända som människor och lika mkt värda som våra lika.

Det köps blommor och äts tårta och sägs "Grattis".
Vilket iofs är väldigt fint och uppvaktning är ju alltid uppskattat men thats not it.

Denna dag är en påminnelse.
En påminnelse om hur viktig kampen är.
Kampen för allas lika värde, kampen för ett jämställt samhälle utan förtryckande strukturer. Kampen mot patriarkala strukturer.

Jag sörjer de strukturer som förtrycker, kuvar, hotar vår existens.
Strukturer, kulturer och samhällen (hela världen med andra ord) som upprätthåller förtrycket av kvinnor.
Allt från våldtäkter, sjuka ideal, att ständigt bli påmind om att kvinnor inte har samma värde som män, förlöjligandet av feminism, olika lön för lika arbete.

Listan är sorgligt nog lång.

Jag fördomer världens syn på kvinnor/icke västerländska/HBTQ-människor/fattiga osv.

Så ni förstår att 8:e mars är en dag som ska påminna oss om att kampen INTE är över på långa vägar.
Vi måste fortsätta kämpa och ta fighten. Vi behöver bli fler som förstår allvaret.

Idag fick jag iväg en beställning på gymgrossisten.
På fredag blir det julafton! Har beställt PWO (pre workout) som jag under en period ska testa att träna på och sen om det påverkar orken.
Fyllde även på med proteinpulver, C-vitamin och lite bars.

Min TENS-apparat hade kommit så i skrivandets stund sitter jag och behandlar mig med el.

Orkade inte träna idag. Det händer aldrig att jag inte tar mig iväg med idag lyssnade jag på kroppen.
Jag tog ett varmt bad med beben och köpte hem thai och myste. Så gott det går med två galna kids.

Beben har mått lite bättre idag och storis var på förskolan.
Jag fick besked vilket har lugnat och fått mig att slappna av lite för nu.
Fika i sickla med beben och arsa.
Storis kom hem och såg blek ut igen och när han la sig kom hostan tillbaka.

Livet as usual så att säga.
Nu dags för sömn till imorgon.

Bebisen vs 40.5 grader feber.
Orolig mamma som galopperade iväg i tankarna. Tankar om att hantera livet samtidigt som oro kryper på.
Mitt hjärta är låst till två varelser som jag lever för. Hur ska jag inte kunna vara orolig och ständigt på min vakt?!

Världens finaste sambo som lät mig sova lite extra efter en tuff natt.

Träningspass och "bli förstådd" med en av de finaste och mest empatiska människorna... Anabanana!

Missa ett viktigt samtal och grubbla tills hårtopparna klyvs.

Känna förkylningen krypa på. Fuck no!

Längta till jag kan se nya avsnittet av Girls.