Kollade nyheterna nyss där de visade ett ondska från Syrien och den rådande situationen.
De visade bilder på syrier som blivit tvingade att fly till Libanon där kylan och snön försvårar situationen för dessa människor.
Bebisar skrek av kyla och när de eldat i sina tält blev de rökskadade.
Så fruktanskvärt och hjärtskärande!
Jag tänker på mina egna barn. Trots att det smärtar försöker jag tänka på hur det skulle vara att leva med mina små under sådana omständigheter.
Jag kan inte tänka mig. Vad skulle jag göra för att hålla mina små hjärtan varma? Mat? Kläder? Lycka och trygghet?

Nu ligger de i sina varma sängar med rena kläder och gosiga kuddar.
De är mätta i magen och har sina föräldrar intill sig.
Jag känner mig glad över att det inte är krig i Sverige.

Vi har kunnat ägna vår dag åt härliga saker så som lunch ute. Sjukhusbesök (gratis och mkt behjälpligt).
Hämtning av nöjd storis efter en dag med härliga pedagoger och kompisar i en trygg miljö.
Träning och underhåll av kroppen på ett gym där det mesta finns.
Telefonsamtal med människor jag älskar och möjligheten att kunna se min vackra mamma i min lyxiga telefon.

En mkt bra dag!

Mysdag med mysmatte.
Halvlång promenad på morgonen efter lämning och sen häng här hemma.
Beben har vilat och tagit igen sig så hen kan röja på natten.
Träning blev det också! Bröst och rygg, inte mina favvo muskler men idag var det bra flås.

Städa/skura/tvätta Hanns också med.
Wihuuu!

Imorgon kör vi KS i Solna och sedan Ikea om jag fixar det.

Mathias skulle lämna in en hemtenta idag så han pluggade hela kvällen igår. Då passade jag på att lägga mig tidigt och få in lite fler sömntimmar.
Tji fick jag!
Beben var orolig och vaknade till hela tiden. Grät, gnydde, tappade nappen osv.
Efter 30 min tog jag upp lillen och tänkte att det blir lättare att somna.
Det hjälpte inte. Vid tolv var jag ett vrak som hade fått ihop 20 min sömn.
Här var jag beredd att lägga ut beben på blocket.
Matade på, bytte blöja och gjorde ett nytt försök. Halv ett somnade barnet.
Jag var då helt förstörd. Spänd i kroppen och omöjligt att varva ner.
Somnade själv halv två och blev väckt kl sex.

Jag vet inte vad problemet är men allt jag vill är att ibland få sova sex timmar relativt oavbrutet.
Det vore en dröm.

Vi kämpar på. Bebens sömnbehov kanske ökat i tonåren...who knows?!

Vaknade i storisens loftsäng. Emigrerade dit efter en knökfull säng med två kids som levde rövare.
Somnade om och fick mig tre timmars oavbruten sömn.
Tur att Mathias (och beben) får upp oss alla på mornarna...jag hade failat varje gång.
Kaffe och sen iväg till förskolan för utvecklingssamtal.

Min inbokade tid på Mvc blev som tänkt så jag blev skickad vidare. Fan.

Hem till Bullen som ömsom gnydde (vill vara i famnen), dansade och ömsom gjorde illa sig.
Vi vilade lite innan det var dags att åka till frissan. Toppade och snyggade till håret (tack groupon för schyssta deal!).

Hann även med att handla, laga middag, lägga storis, parkera om bilen och slänga sopor i sopsorteringen.
Wuhuuu vilka skills en kan ha ibland.

Jag vaknade med halsont och mina onda aningar om att ngt är på ingång kanske stämmer?!
Vi hade en seg dag då vi har byggt lego, vilat och gett oss ut i snön.
Det var premiär för beben igår att strosa runt i snön och det var en hit. Idag gick vi till vår barnbacke och åkte lite pulka.
Den stora ungen är galet modig med sin snow racer och den lilla knodden tvekade inte att ge sig ut i backen.
Efter en timme såg båda barnen rätt trötta ut men härligt rosiga kinder.
Mysigt att kunna göra ngt vintrigt.

Sedan höll vi oss hemma. Käkade mat som storisen beställde: stuvade makisar och falukorv.
Senare drog jag ut på fika med govännerna, Mary och Anna.
Sånna fina vänner som ställer upp att ses vanskliga tider trots att de har jobb att sköta.

Nu dags att sova hörni!

Känner ni era kroppar?
Lyssnar ni efter signalerna eller lever ni så pass synkade med era kroppar att ni inte behöver lyssna?

Jag har alltid lyssnat noga på min kropp men valt att inte bry mig.
När jag kom ut tonåren förstod jag mig bättre på min kropps signaler och blev även nyfiken på hur min kropp fungerade.

När jag fick barn blev jag ett med min kropp, både fysiskt och psykiskt.
Jag började försvara min kropp mot det som den far illa av. Gjorde mitt bästa för att underlätta.

Så med det sagt så kan ni förstå att inget ingår mig.

Det som hände mig med båda mina barn är att min kropp synkroniserar sig med mina barns kroppar när de är små. Jag vet inte om det är ett förkroppsligat skydd för barnet att jag ska genomgå det den upplever?!
Min kropp beter sig som mitt barns och allt synkar med varandra. Dofter, smaker allt.
Det är så galet och roligt.
Och säkert så finns en förklaring till det men jag är glad att jag kan känna det mina kids känner.
Med är ett med mig och konstigt vore det annars när vi levt som ett i nio månader.

Idag slog det till.
Min kropp la ner och det var ngt utöver det vanliga: mamma till två, ingen vila osv.
Jag har varit helt sänkt och sovit samtidigt som beben.
Fortsatt trött efter x antal timmars vila.
Misstänker att det kan vara ngt virus på ingång.
Tur att en har blivit vuxen nog att lyssna på kroppen när den signalerar.
Träningen blev inställd idag.
Pong med familjen blev inte det. Mysigt men en mindre lunchutflykt och jädrans va kalkt det var :(
Huuuu

Nu sova, igen. Äntligen

Så många mörka och extrema krafter omkring oss just nu.
Hat, vedergällning, rädsla, okunskap är ngra känslor/tankar som väcks hos mänskligheten när världen är uppochner.
Extremister inom politiken och religioner sätter skräcks i vår värld.
Terrorism och ovilja till att respektera varandras värld står oss alla upp i halsen och vill ngt annat.
Vi vill inte alla samma sak men vi vill ngt annat. Ngt mindre farligt.

Det kommer krävas mkt mod och styrka av oss alla att hålla ihop mot ondskan. Vi behöver i dessa tider vara mer ödmjuka och solidariska.