Vaknade efter en hyfsat skön natt med beben! Wihoo
Kändes ofattbart att inte vara död.
Vi stekte på proteinpannkakor och sedan kom syster.
Storis och Mathias åkte till knatteskutt och syrran tog med trötta beben på en promenad.
Jag fick egentid, bästa som finns att bara få ett andrum på 2 timmar.
Sedan åkte jag, storis och syster till lek och bus för häng med grannarna
Medan kidsen lekte.

Skön dag som visserligen slutade med halsont och vinglaset byttes ut mot te.
Ah, livet kan inte bli som tänkt. Det är bara så.

Imorgon är det pappornas dag, bara så ni vet. Vi firar nog med frukost och teckningar.

Det här med att få halsont (en ny vända med baciller) innan man tillfrisknat från den förra vändan måste ju vara som när man hoppar i bingen innan man avslutat med sin nuvarande. Som när en safe:ar... Bara det att förkylningen nu gör det med mig.
Tack! Känner mig sviken och missledd.

Frågade mitt stora barn vad hen kan tänkas vilja bli i framtiden?
Får till svar;
-antingen dagisfröken eller polis. Inte brandman iallafall...det är farligt!

Gosungen!!! Gillar tanken, stackarn kommer också hamna i "jobba med människor"-träsket.

Vi, jag och matte, diskuterade vem av oss som var superman och jag hävdade bestämt att det var jag.
Matte undrar då om jag är en kille varpå jag svarar att en superhjälte kan vara bådeoch och ingenting.
Då säger storis;
-pappa, när man klär ut sig får man vara vaaaaaad man vill!

Yepp!
Har jag nämnt att mina barn är kronjuveler? Så jävla fina

Imorgon är det lördag, tror ni det vänder för beben? Säg att ni vet det. Är så trött på eländet. Alltså inte beben men sjukdomen.
Ska dricka ett glas vin imorgon, välkommen den som vill njuta med mig.

Mitt i allt elände blev jag kär. En märklig känsla som det var lääääänge sen jag upplevde. Alltså till ett par skor...

Se och lär, de ska bli mina!

Fråga mig om jag är trött på barnbaciller och på min egen sjukdom? Våga fråga mig....
Finns en risk att jag bryter ihop och gråter till jag inte kan andas alternativt att jag flippar och går bananas.

Inatt sov beben 3,5 timmar... Jag vyssjade, klappade, vaggade, höll om medan beben bökade runt i ren desperation, gav alvedon/välling/vatten. Smörjde in kopporna med medicin osv.
Vilken jävla mardröm.
Tyckte synd om mitt barn som led men höll till och från på att tappa tålamodet.
GE ERA BARN VACCIN!!!
Detta är inget jag rekomendera.

Jag ville gråta, kräkas, dö och döda ngn när kl slog 7.
Enligt utsagor på diverse sidor på nätet är det värsta förloppet 3-6 dagar långt. Alltså på lördag borde det vända.

Mathias tog beben på morgonen och jag kunde vila. Skrapade ihop 3 timmar.
Helt okej.
Inatt får vi köra varannan timme för att orka. Det är ju farligt att vara uppe hela natten.

Duschen är den enda plats där beben är glad.

Egentligen är det punkt efter den rubriken.
Beben mår skit. Skriker och om man tar i honom skriker hen ännu mer.
Fy fan. Det finns så många koppor på den lilla bebis kroppen nu att huden knappt går att se. Typ, allt är ju relativt.
Det är min natt och jag bävar inför att somna, vet att det inte kommer bli många timmars sömn och jag kommer vara ett vrak.
Fy fan.
Visste ni att det finns vaccin mot vattkoppor. Inte på Bvc ännu men det finns om man betalar för det själv. Varför sa ingen ngt? Jag hade vaccinerat mina kids, utan tvekan.
Jävla skit. Var är det för mening med att bli dödssjuk och lida i minst två veckor för att bli immun när det finns lättare vägar att gå för max 500kr.
Juste, ska vabba för beben nu och spara föräldradagar.
För en gångs skull ska jag göra det.

Nu läggdags. Eller ja ni hajjar.

Har just nu en mkt sällsynt period med mig själv.
Jag liksom känner varje hjärtslag. Varje känsla. Jag vandrar ut och in från tankar/oro/hopp/trygghet.
Jag är så grundad i mig själv. Jag för dialogen men mitt inre konstant.
Jag låter mig gråta, låter mig bli sorgsen, låter mig tala.
Jag stänger av och går in i min bubbla.
Ibland dyker dumma tankar upp och då fångad jag dem högt upp i luften. Trycker känslan till bröstet och springer in i mål.
Håller de elaka tankarna i handen och tröstar mig själv.
Jag tar plats och vågar tänka tanken på att lita på ngn.
Jag leker med tanken men än så länge låter jag mig själv vara.

Åh, jag älskar det. Älskar att vara med mig själv. Älskar all lärdom jag tagit.

Kul att jag inte riktigt fick till texten om kopporna.
Det var alltså inte mensen som blossade ut utan kopporna.
Mensen kan ju också blossa ut men i detta fall var det ju inte så.

Trött på min stackars telefon som liksom vill avveckla sig själv.

Ja, nu vet ni!

Igår var det bebbens tur att få koppor.
Upptäckte en enda på den lilla ryggen och idag så jag först inga mensen har de blossat ut!!!
Stackars liten.
Nu kämpar vi på i 1-2 veckor till.

Känner mig typ som att jag borde anställa mig själv. Vård av barn och en själv.

Just nu ligger pyret och sussar bredvid mig. Fönstret är öppet och det är svalt.
Så skönt!!

Vi ska vila mkt idag och äta så beben blir stark och snabbt blir av med kopporna.