Vad finns det mer att säga utöver det som är sagt?

Världen är bra skev och vi vaggas in i prioriteringar som för oss längre bort från det verkliga.
Å ena sidan säger människor sig ha varit fantastiskt nöjda med hur vårt land har styrts senaste 8 åren. Men det är samma människor som beklagar sig över hur privatiseringar har bidragit till sämre kvalité, inom skola, vård och barnomsorg.
Å andra sidan är folk mkt missnöjda och utifrån det röstar åt alla håll och kanter.

Jag anser att den sittande regeringens skyldighet är att få landet att rulla. Säljer man dessutom ut varje liten vrå så funkar ju ekonomin ngt bättre i en kris?!

Missnöjda människor som inte tänker längre än morgondagen SAMTIDIGT som vi ser på paradise hotel där unga människor har fri tillgång till alkohol och noll stimuli. Vi blir människor i bur. Det är vad vi är.
Vi skiter i.

Mitt medelklassiga liv fortsätter, påverkas mer eller mindre.
De fattiga blir fler och runt hörnet brinner länder ner och människor dör non stop.
Men mitt liv går vidare, en 500 mindre i plånboken att lägga på lösnaglar eller smink.
Barn saknar resurser och det tar mkt längre än 4 år att kunna satsa på de små men vadå vi överlever.

Äh, människor pratar om sånt de inte har en aning om och i en demokrati är allt tillåtet. Låt oss använda vår rätt till allt och förgöra resten.

Frågar du mig?
Jag anser att människor i Sverige är okunniga och privilegierat missnöjda.
Alla bör bestämma. Annars överlever inte svensken.
Låt partierna skapa regering över blockera. Rött med blått grönt med gult alla med alla så länge vi håller rasismen utanför.
Nej, jag vill inte höra vad en missnöjd ansvarslös människa som röstar på rasister vill förändra.
Nej. Ta ditt ansvar och ge din röst till ngra som kan förändra utan att hålla de i behov av stöd ute.

Igår vaknade jag med en känsla av hopp, lycka. Detta trots att det var alldeles för tidigt.
Jag trodde på förändring. Jag vägrade tro på ngt annat men det smög sig på mig.
Oron om det andra, det farliga och det man ska skrämmas utav.

Jag gick till gymmet för att jag blev för nervös av att följa alla valvakor.
Liksom snurrig av alla ord.
Jag sprang på löpbandet men tankar var på annat håll.

Jag förstod att det nalkades förändring men F! Tog sig inte in. Varför? Hur kommer det sig?
Varför vill folk inte tro på jämställdheten? Varför vågar vi inte?
Varför klagar vi på alla orättvisor men vi vågar inte ta det där sista klivet?
Rasismens framfart behövde bara ngra som trodde på iden.
Det som för 15 år sedan tycktes orimligt är idag vår verklighet;
Ett parti med rötterna i rasismens smuts. Ett parti som driver EN fråga.
Ett parti som inte kan så mkt mer än så men som lyckades få 13% av rösterna. För att folk trodde!

Men F! Får folk att skrämmas. Nä inte ska väl vi....
Vår röst räknas alltid, så även vår kamp.
Jag är feminist, jag kräver jämställdhet och jag tänker kämpa för det in i det sista.

Då när jag trodde jag visste allt, förstod det mesta och kände mig odödlig visste jag inte hur mkt det kostade mig. Vilket dyrt pris man betalar genom att vara onåbar.

Jag betalade varje krona med mitt inre med mitt behov av att ibland inte orka. Jag teg och "trodde jag var stark".

Jag kunde inte göra mig onåbar när min första föddes. Jag var liksom neddragen till marken. Mitt barn behövde mig och jag tappade andan inför att vara allt för ngn. Jag ansåg mig inte vara rätt person för mitt barn.
Så jag rymde, in i mig själv. Jag sjönk utan botten och jag ville inte räddas.

Idag, sedan en vecka tillbaka, har jag släppt det som hände.
Jag avslutade mina mediciner och nu vill jag flyga med mina egna vingar.

Jag fäller ut dem, de skyddar både mig och de jag älskar mest.

Igår hade jag mina barndomsvänner här.
Vi har känt varandra sen vi var små, jag var 7 år.
Vi ses inte så ofta men det var härligt att återses och uppdatera sig lite på varandras liv. Sist vi såg hade Emma fått Tove och Linda hade skaffat vovven Ozzy.
Denna gång hade jag fått tillskott i form av beben.

Min syster basade över mina juveler så att jag kunder laga mat och babbla loss med vännerna.

Vi la oss nöjda och utpumpade då vi under dagen hade suttit länge med ett mail som sändes till förskolechefen.
Nytt möte på G. Min hjärna är trött och mitt hjärta är överhettat.
Jag måste hålla mig cool.
Syrran hämta från förskolan igår och tog med storisen på lite egen mostertid.
Det behövde han. Fyllas på och boostas.

Vid 22-23 igår vaknade beben och skrek. Somnade om när man plockade upp men började skrika så fort vi la tillbaka honom.
Och så höll det på, trots påmatning.
Vi lyckades somna om men väcktes alla av att sambon började prata mitt i natten (01).
Då satte det igång igen, gallskrik och missnöje. Beben lyckades somna (med x antal ggr ytterligare väckningar fast då inte gallskrik) om i sängen så nu var the masterbed full.
Jag somnade på ca 10cm och typ utan kudde så värken i kroppen var onådig imorse.
Jag ville gråta, dra ngt gammalt över mig och bara sjunka genom marken.
Fyyyy!
Tur att Mathias läste av det och tog beben på promenad så jag fick somna om.

Jag lyckas inte förstå vad problemet är. Utvecklingsfas? Tänder? Ont i öronen?
Allt jag vet är att konstant gallskrik känns mindre bra.

Ska kämpa mig till gymmet.

Då var denna dag slut.
Jag hade en ganska lugn dag med min bebis. Min syster valde att hälsa på och ta beben medan jag körde ett benpass på gymmet.
Tack söstra mi!

När min stora kom hem gick luften ur mig igen. Fick höra om karate och att sand hällt på honom. Samma barn, problemet kvarstår.
Jag känner mig inte hoppfull. Imorgon ringer jag runt igen. Japp, de tröttar inte ut mig.
Mathias hade tagit ett snack med ungen och klargjort ännu en gång vad som gäller.
Jag blir matt!

Vi tog igen oss, stärkte och pushade.
Mitt barm har förlikat sig med situationen och bryr sig knappt.
Jävlaskit

Åkte sen in till stan och träffade min Lisa. Åt, pratade och tankade energi med skrattet nära och ögonen som då och då svämmade över.
Som det ska vara.

Juste, fick i mig 1 liter vatten idag.
Fick ni?
Lunch åt jag lchf lasange.
Mellis lite frukt
Middag en cesarsallad
Och kvällsmellis: youghurt med frön och nötter.

Faaaan core challange dag två måste göras.

Igår blev inget som tänkt.
Jag glömde av att få i mig minst 1 liter vatten.
Var för sliten för att träna och somnade istället med bebisen i famnen.
Började känna mig frusen och gick heller inte iväg till gymmet på kvällen.
Äsch, ny dag nya tag.

Första dag av challangen avklarad. Hur gick det för er?
Jag åt gröt till frukost, utan äppelmos.
Sedan yakiniku till lunch.
Ngra torkade aprikoser och ngra naturella nötter till mellis.
Paj till middag och sedan yoghurt med frön och nötter till kvällsmellis.

Idag blev det fyra ägg till frukost.

Har varit på möte på båtklubben (förskolan) gällande det som händer storgoset.
Lät de prata om sina strategier och hur de ska hitta andra vägar.
Mitt enda krav var nolltolerans kring våld. Mitt budskap har gått fram då jag sist pratade med bitr. Förskolechef visade jag lite av hur långt jag är beredd att ta detta.

Jag ger dem en chans! En.
Sedan mörklägger jag deras verksamhet. Om det inte blivit bättre.

Träffade ngra andra föräldrar som haft liknande problem och deras försiktighet skrämmer livet ur mig.
Hur kan ens barns välmående inte gå före ens konflikträdsla?
Äh, dra mig baklänges.

Nu ligger bebisen och sussar och jag vilar. Kroppen, vågar inte somna för då lär jag inte vakna.

03:30 landade planet på Arlanda inatt. 05 var vi hemma.
Idag har jag gått i en dimma. Storpyret har lekt med grannbarnet, beben har varit besvärad och missnöjd. Många omställningar för det lilla knytet.

Vi har packat upp, ordnat för att tvätta imorgon och lagat käk.
Jag har glömt att äta lunch så det blev godis istället. Tur att vi kör igång imorgon!!!
Jag tänkte avnjuta lite popcorn idag men jag går hellre och lägger mig.
Imorgon är det jag och beben all alone.
Jag vet inte, blir väl en promenad.
Kanske gunga eller öppenförskola sen träning!!!!

Imorgon mina tappra krigare så startar vår 23dagars challange med lite magträningen som krydda.
Glöm inte att uppdatera mig. Mått, resultat, känslor osv. Det ni vill berätta.

Hejja oss (Malin, Anna B och Anna G och jag)