Jag har avsagt mig alla lämningar på Båtklubben då jag blir så upprörd allt för ofta och det hänger med mig länge så idag lämnade Mathias men kom tillbaka med barnet lika fort.
När personalen trots hänvisningar "uppifrån" gällande både ditt och datt beter sig okunnigt och inte kan möta barnet blir det liksom klart för oss och jag är glad att Mathias röt ifrån och tog med pyret hem.
Barnet var lycklig och jag kände mig lättad!!!

Sedan gick dagen och vi har lekt, kollat tv, målat naglarna, badat, gråtit och skrattat.
Mamman och de två finaste barnen.
Ända till pappan kom och hängde med oss. Jag fick gå och träna.
Vi åt och sedan träffade jag en vän.

Jag är trött men Hör och häpna, jag ligger i sängen!
Och bredvid mig snosar beben. Hans doft och små ryck, var svettiga hår.. Så gosigt.
Men nu gäller det att sova!

Har varit "fri" från medicin i två veckor nu. Med blandade känslor möter jag vardagen igen. Jag känner starkare och intensivare. Blir oftare less och irriterad. Känner mig oförstådd men samtidigt så är jag innerlig på ett annat sätt. Jag glädjer mig och känner lust, för allt mellan himmel och jord. Jag får tårar i ögonen och en klump i halsen när jag berörs vilket gör mig mänskligare men skörare.
Mindre robotlik.
SSRI preparat har sina fördelar men det är härligt att känna också... På gott och ont.

Jag fick sovmorgon till Storgoset lackade ur. Sedan for microtallriken i golvet, inte pga känslor utan pga en olyckshändelse.
Då gick jag upp.
Vi hann med lite trots att beben var oerhört missnöjd idag (om jag kunde skulle jag beordra fram tänderna nu nu nu).
Sedan kom moster och Freddan, hämtade en glad Storgullis för äventyr.
Lillen och jag åkte till sickla för att hänga med Järlas fresh:aste mami.
Pappan fick tid för återhämtning och matlagning, jisses va gott det var.

Nattis på er och ha en härlig måndag