Orolig natt med lillen som gråtit och bökat omvartannat. Det är tänderna som spökar och skrutten har verkligen ont.
Hoppas det går bättre inatt.

Åkte för att göra fransarna. Blev dock inte av då de jag hade var inte tillräckligt starka.
Berodde på stress trodde hon.

Åkte sen till adidas outlet som har sample sale och gjorde lite kap. Mest till storbusen som behövde lite till gympan han går på.
Dessa blev dock mina, som jag längtat!!!

Körde ett ryggpass med inslag av ben och rörlighet. Skönt och härligt!

Lagade mat och myste innan det var dags att möta upp Tawar för att catch up. 2 timmar gick galet fort och käken värkte av alla skrattattacker.

Jag vill kanalisera och fokusera min energi. Har inte ork för spretighet.
Det räcker med dagarna som de är. Min familj, jag och barnen, syster, nära nära vänner, samtal med mami och papi. Ni vet, inget bara ge av sig själv till man stupar utan att få en smula tillbaka.

Jag ger mig själv tid och sätter mitt värde högt.
Låter ögonen och kropp stressa i tröttheten och hetsen att ha en liten bebis.
Låter hjärtat slå hårt och tårarna komma när vi kämpar för att storisen ska trivas och bli trygg.
Låter alla spänningar i kroppen ta ut sin rätt efter sömnlösa nätter, utmattande möten och samtal och hård träning.

Inga måsten utöver mat och vätska.
Jag är kvar. Andas och ser mig om.