Nu har vi sagt hej då till min mormor.
Hon bestämde sig för att åka tillbaka till Iran och det enda jag vet är att jag redan saknar hennes värme, skratt, berättelser och kloka råd.

Vi har fullt upp med att packa ihop oss, vilket är en omöjlighet när man har två barn. Hade glömt hur mkt bröte man behöver ha med sig.
Snart drar vi, hela gänget är förkylda men det kan man väl likaväl vara där.
Bara beben fixar flygresan, hen är ju trotsallt supertäppt och jag oroar mig för att öronen ska göra ont...
Vi får se.

This is us: