Jag undrar ibland om jag gör allt det jag gör med hela hjärtat...
Vänta, jag oroar mig för att det ska upplevas som att jag inte gör det med hela hjärtat.
För visst vill man erbjuda sin tid och omtanke för de man älskar?!
Inga konstigheter. Problemen dyker upp först när det ska bökas kring hur man ska spendera tiden ihop.
Jag älskar det som är opretto.
Fika, prata, shoppa, käka ihop osv. Inga fancy måltider utan mer familjärt.

Jag uppskattar sms, ett samtal (även om det alltid är ngn som gapar i bakgrunden). Så jag ger det jag själv gillar.

Jag vet att jag räcker till. Jag vill göra det, korta värdefulla stunder då man ser varandra kan vara mkt värt.
Jag vill att de omkring mig ska veta att jag uppskattar dem!


Gonatt!