Har ingen inspiration just nu. Vet ej vad jag ska skriva som är värt att minnas.
Förstå mig rätt, mina dagar är fyllda av minnesvärda minuter men de lagrar jag genom närvaro.

Jag är fullkomligt i harmoni just nu. Jag förundras över hur pass i nuet jag är. Njuter och uppskattar.
Jag tar mina små steg mot ett vuxenliv och vissa saker som för två år sedan var självklara och lätta att förstå ter sig högst märkliga idag.
Allt från klädval till hur jag vill spendera mina dagar.

Jag är tacksam över min resa. MIN resa, som jag slitit hårt för. Att bli sann mot mig själv, att lyssna på mitt inre och bli mitt inres tolk. Att våga stanna upp och bli sårbar.

Jag är konstant stolt över det liv jag skapat. Mina barn. Vårt engagemang och slit för att möta våra barn (och deras ibland orimliga krav).
Jisses, kan fortfarande inte fatta att jag är mamma.

Jag är lycklig över de människor som jag valt och som valt mig.
Jag är glad för de som inte längre finns i mitt liv men som är lyckliga.
Jag försöker att inte gräma mig. Det finns goda skäl till allt och jag ser med klara ögon. Dömer inte människan utan dess handling.

Ibland oroar jag mig. Över jobb (som jag inte har), över andras konflikter, över mina barns framtid. Över sjukdomar och elände. Över lyckan och harmonin.
Jag slås av hur jag tacklar mina tankar utan att drunkna i dem. För tre år sedan var jag beredd att kasts in handduken och idag är jag beredd att stötta mig själv.

Igår natt hade jag mkt mardrömmar. Jag oroade mig för en situation som tog plats igår.
Jag är också upptagen av hur det kommer bli för mig när jag ska börja jobba....vem vill anställa mig? Kan jag ngt? Vill jag detta?

Men som sagt, jag hanterar det. Jag är bäst!!

Eftersom jag är en sån jävla intressant människa så vore det ju synd om ni inte visste mer om mig. Så vassegoda:

1. Fett med navelfobi. Vilket innebär att jag svettas och blir svimfärdig och kräkfärdig av tanken att behöva peta i min navel. Eller att ngn annan ska peta i min navel. Om jag vill vara extremt sadistisk tänker jag på spetsiga föremål som en kan råka få i naveln. Typ spetsen på ett paraply... *svimfärdig delux".

2. Jag har extremt svårt att sova på andra kuddar än våra egna. Blir även här äcklad av tanken på alla baciller.
Min värsta mardröm är att ngn gång råka dra bort örngottet och se katastoffläckarna i nyanser av gult och brunt...uuuuääää

3. Jag är extremt svag och karaktärslös när det kommer till socker. Nuff said... Typ. Finns inget jag tänker så mkt på som socker.

4. Hatar att bada i Sverige. Men har gjort det två ggr i år, första gången på fyra år.

5. Har knäskador sedan barnsben som jag trotsar grovt.

6. Älskar bearneise-sås...till det mesta.

7. Äcklas av att ta mig själv under fötterna när de är blöta... Huuua

8. Önskar jag kunde dansa, på riktigt. Att jag var dansare.

9. Är väldigt principfast. Tyvärr

10. Älskar fenomenet "att fika", "ta en kaffe"

11. Är sömnberoende. På riktigt. Skulle kunna sova hela dagarna. Mår psykiskt dåligt om jag inte får sova mkt.

12. Är en nattuggla...

13. Är lättskrämd.

14. Tävlar alltid med andra.

15. Hatar att ha varma fötter när jag ska sova.


Osv osv osv

Orkar inte ens summera dagen för vad som än gjorts har det blivit fläckat av dålig energi.
Jag tror på positivinställning. På att se det njutbara och vackra. På att unna andra glädje. På att vara trygg och återskapa det för andra.
Jag tror på att förlåta, gå vidare till ngt nytt, förändra sig/utvecklas lite varje dag.
Jag tror på självinsikt, på att man kommer långt bara man ser inåt och vågar ta ansvar för det.

Så långt har jag försökt släpa mig själv. Jag sliter i det tysta men för det bättre och visst ger det frukt.

Är just nu extremt trött på tjuriga beteenden som ska bidra till att man viker. Människor som använder tjurighet och tystnad som teknik för att "härska" går bort för mig.
Jag kan inte för mitt liv hantera det då jag anser att det är ett fult sätt att få sin vilja igenom.
Det finns andra sätt som är mer humana och flexibla. Mer ödmjuka.
Jag finner mig inte det och därmed drabbar det hela mitt väsen.

Är även trött på alla 30 tusen konflikter vi (läs: jag) har var femte minut med det stora barnet om allt och inget.
Om alla försök till splitt och ett brutalt sätt att slå ned på ens föräldraförmåga och föräldrasjälvförtroende.
Barnet är inte många år och det hen går igenom måste vara extremt påfrestande men det lamslår mig och gör mig ledsen och barnslig.

Jag försöker resonera men alla försök till att krossa gränser har gått över mitt förstånd. Orimligt och oförståeligt.

Så trött!!! På allt

Ingarö blev det idag. Vi kom ut dit kl ett och det var superfint. Vattnet var ljummet och folk satt inte på varandra.
Tog en promenad med beben som somnade och storisen höll igång med sin "nyfunna" idol -pappa.
Jag ville ogärna kliva i vattnet vilket gjorde mig ännu mer utanför symbiosen.

En parantes:
Känner mig just nu som åskådare/domare till mitt stora barn. Jag ömsom sitter på läktaren och ser på när leken pågår. Delar skratten på håll.
Och ömsom dömer, avgör, sätter gränser, tvingar till att följa regler. Men är den där som oftast inte är omtyckt då min egna funktion är är att se till att det går rätt till.
Detta tär på mig då jag brukade vara den härliga medspelaren. Den barnet lattjade med, jagade, kramade, sökte tröst hos.
Jag inser att närhet kommer då man ger näring till relationen och just nu tillför jag inte mkt för mitt stora barn.
Jag tar mig inte den tiden jag borde.
Så, nu återgår vi till det där glittrande härliga och perfekta... Där ingen sorg finns i mammans hjärta.

Efter tre timmars sol och bad var det dags att bege sig hemåt och till gymmet.
Fick bli en genomkörare för att väcka musklerna.

Sen gick kvällen i ett! Middag, konflikt, nattning, konflikt, vaknade bredvid storisen av att beben skrek, virkade lite (min nya hobby/terapeutiska tid) och sen kvällsmellis på ballen.

Nattis på er och hoppas morgondagen bjuder på sol.

URSÄKTA tuttchocken!!!

Efter en galet god lunch (tack syrran för initiativet) så började det bli dags för hemfärd. Tråkigt och vemodigt men ett måste.

Resan hem gick bra, skönt att vara två...
Sån underbar dag/kväll, värme och solsken hela dagen.

På morgonen gick jag, Mathias och storplutt på hallonjakt. Vi plockade en hel bunke och njöt lite av solen medan lillen sov gott därhemma.
Storplutt njuter verkligen av naturen och allt den har att erbjuda på ett underbart vis. Trist att vi inte gör det oftare men jag funderar på att köpa blåbärsplockare (??!) så vi kan plocka även här.

Imorgon ska det bli soligt och varmt. Det tar vi vara på och åker till ett nytt ställe på Ingarö. Hoppas syrran hänkar.
Sov gott och njut av morgondagen.

Älskade mormor/gammelmormor.

Uppe med tuppen (läs:beben) efter en sömnlös natt. Trångt i sängen och en liten som vaknade och letade efter nappen.
Lika bra att ta tag i dagen. Vi käkade frulle och sedan åkte jag, Mathias och storis till skogen och plockade blåbär i två timmar. Gissa om mami och storisen trivdes!
Vi fick med oss en halv hink och Mathias har rensat att. Vi bakade en paj till efterrätt och bären var namnam.

Sedan tränade jag, papi och storisen på baksidan. Mkt skratt och en del svett.

Imorgon åker vi hemåt och det känns lite tråkigt. Gillar ju känslan av att vara tillsammans. Men men... Tillbaka till rutiner och vardag och TRÄNING.

Imorse ringde min älskling och lätt härligt sliten. Sådär som man gör när man hängt med sina vänner och haft skoj.
Han sa att han var sugen på att komma till Falun och vara med oss, wihooo vilken lycka.

Sedan vid ett ringde syrran och sa att hon var i stan. Yabadabadooo!!!
Trodde inte hon skulle komma förens ikväll.
Så hel som jag kände mig när vi alla var samlade!
Jag var lycklig, skrattade och fikade.

Stora barnet har hängt massa med sin moster och sedan sin pappa. Ända till hen fick ett trötthetsutbrott på kvällskvisten och grät/skrek i 30 min till han däckade. Hen meddelade att hen inte gillade sina föräldrar....
Beben har hängt med oss alla.
Relativt nöjd måste jag säga.

Härlig dag ??

Japp, sporrad och såklart orolig för att Anna ska springa ifrån mig på tunneloppet sprang jag 8km idag.
Idag var det plättlätt. Trots att 4km av dessa var uppför, branta långa uppförsbackar.
Svaret till det är nog: vila, mkt näring och götte.
Men fett nöjd med min insats.

500 meter

My sporty mami, 2,5 km

3km

6km