Jag klarade det.
Vi är i Falun och mår bra.

Mathias drog tidigt så kvar blev jag, min havregrynsskål och två barn.
Den ena kollade tom och Jerry samtidigt som mamman hejade på mackätningen.
Det andra barnet körde sin vanlig uppsjungning (läs: skrek skithöga tonarter så kaffekopparna gick sönder).

Efter att allt var "klart" lyckades jag få med mig båda kidsen och 37 väskor under armarna. När vi kom till bilen var pulsen skyhög och mjölksyran i armen var mer än påtaglig.

Bensintanken= nästan tom.
Körde fel direkt.
Stannade för att tanka, yes.
Kom iväg, yes!
Bilen sände mig en obehagligt hög signal som talade om för mig att däcktrycket bör kollas. Fan!
Stannade i Enköping, beben hade bajjat.
Däcktrycket fixat. Storisen fick glass. Mamman kissade på äcklig toa med beben i famnen....
Nu, åker viiiii.
Framme i Sala började beben bli missnöjd. Gnäll över gick till panikskrik som resulterade i att kräkreflexerna stimulerades. Fan!!!!
Stannade i Avesta, gick på ÖB och alla blev glada.
Sen gick det bra!!! Vi kom fram.

Jag däckade i soffan...jisses.
Så, nu är jag en erfarenhet Rikare.