När natten blir till dag och kroppen känna mör som efter en galen natt på stadens dansgolv.
Huvudet dunkar efter berusningens inmarsch i kroppen.
Ja, sådan var känslan dock utan allt galet och festligt.
Det enda galna var antalet ggr jag blev väckt under ett få antal timmar.

När barnen var matade, påklädda och kaffet hade sjunkit ner tog Mathias barnen och jag fick sova en timme.

Sedan åkte vi till stan och fixade nya linser. Åt lunch på Kalori. Tog en kaffe på sosta. Åkte till Aysels för en behandling. Svängde förbi tehuset och köpte te och sen hem för att hämta storpyret.

Idag fick Mathias besked om att han blev godkänd så nu är det sommarlov på riktigt. Det kanske vi ska fira med bubbel om jag inte somnar stående.

Kommer knappt ihåg vad vi gjort idag men jag hann med en dejt med Mary.
Vi tog en pw och sen toppade vi det med lunch och glass i sjöstan.
Sen packade vi in oss i bilen och åkte till Ingarö för att gå på visning.

Storisen har lekt med en kompis och vi andra har fixat och så.

Sen beben kom har orken inte räckt till att leka med storisen och jag känner verkligen av det.
I mig själv, jag behöver ta lite tid för att komma igång att vara kreativ i leken med mitt barn.
Lättast vore ju om beben och pappan gick ifrån en stund.
Där snurrar tankarna.

Efter sockerångesten igår kväll slöt jag en pakt med min partner Anna B
Och idag vid lunch bröt jag den big time. Jag höll min inte "lite" flytande som hon uttryckte det utan jag fridök rakt ner, djup och ståtligt, i gottepåsen.
Jag är fast och missbrukar sockret flitigt, vad som helat för en fix.

Jag kikar ner på min post-mjuka mami-mage och vet inte riktigt hur jag ska övertyga mig själv över från the dark side?

Min bästis kom över till oss idag med nästan hela sin familj.
Vi tog oss till henriksdalskajen och käkade på Bee's. God thaimat!!!! Tack Anna för tipset.
Därefter stannade Lisa och vi bara hängde och det mina vänner är inte varje dag man hänger med sig vän ostressat och liksom bara låter tiden gå.

Sedan gick jag till gymmet och körde lite cardio och lite snabba jobbiga övningar.

Kollat på film med mathis, 300 Rise and fall eller ngt sånt.

Nu dags för sängen. Såååå trött efter att ha vaknat varje timme av att pyret tappat nappen/varit täppt i näsan.

Gonatt

Idag skulle vi göra sååååå mkt.
Inte mkt som gick i lås dock.
Inte ens restaurang besöket.
Blev istället snacks, macka, yoghurt, godis, ägg osv.
Mindre hälsosamt och näringsrikt.

Bebisen har blivit sjuk... Stackarn.
Snorig, hängig och orklös.

Hann dock med ett pass, bebisen sov.
Sedan kom fina Anna på en fika och som alltid är det härligt att bubbla och dela tankar om ditten och datt.

Pappa har varit här efter sin kurs men åker imorgon.
Vi hann varken fira hans examen eller lägenhetsköp.
Platt fall, som det kan bli!

Sen jag gjorde fransarna har ena ögat varit rött och huvudet har varit ömt hela dagen.
Antagligen lite känslig för limmet.
Så ovan att ha huvudvärk så det blir brutalt när jag väl får det.

Gav mig ändå iväg till gymmet och körde 20 min intervaller av olika slag.

Nu är det dags för sömn.... Så trött!
Men först en alvedon

Min puls ökar bara vid tanken av att skriva om det jag var med om idag.

Efter vår runda i Barkaby bestämde vi oss för att ta vår lunch i Kista (persiskt) på vägen hem.
Vi slår oss ner och jag har svårt att komma till ro där, så är det alltid. För mkt folk och en känsla av otrygghet intar alltid min kropp när vi kommer dit...

Vi får in vår mat och jag blir redan där upptagen av att känna massa medlidande för en kvinna som i smyg gick runt och tog mat på gamla tallrikar.
Försökte ställa om och ä t a min mat för att då istället fastna med min blick på en man som satt en liten bit bort.
Hela hans uppsyn besvärade mig och gjorde mig illa tillmods.

Han satt med en redbull i handen och på ett obehagligt sätt försökte få ögonkontakt med en liten tjej (7-8 år) som satt vid bordet mittemot honom och åt med sin pappa och bror.
Han tittade på hennes ben, hon bar en klänning. Han lutade sig åt sidan för att se bättre. Han tittade och tittade och efter ngn minut började han titta ner mellan sina ben.

Jag sliter inte min blick och försöker få Mathias att se honom för att bekräfta det jag ser.

Mannen fortsätter att titta åt barnets håll och sedan för han sin ena hand under bordet och placerar den mellan sina ben.

Jag reser på mig och går mot barnets bord och lutar mig fram mot pappan som sitter med ryggen mot mannen.
Frågar pappan om han känner mannen bakom och berättar det jag sett.
Mannen som förstår vad som händer reser sig snabbt och går därifrån.
Pappan tackar mig och jag har tappat matlusten.
Efter tio minuter kommer illamåendet till följd av den höga puls jag haft. Ansiktet hettade och jag ville krypa ur mitt skinn!
-vad såg jag precis?

Ringde sedan pappa som stöttade och lugnade och sa att det inte finns så mkt att göra då han inte gör ngt olagligt.
Försökte få tag i en väktare som kunde hålla mannen under uppsikt och åtminstone skicka ut honom för att han sitter och tar på sig själv.
Men de fanns inte ngnstans.

Han satt på sin plats igen sedan när vi passerade för att gå till bilen men som sagt ingen väktare och min impuls var att skrika.

Jag mår fortfarande illa.

Lämnade min storis på dagis och stannade sedan till vid bryggorna och lapade sol medan bebisen tog sig en tupplur.

Ibland behöver man liksom bara en kort tyst stund att inte göra ngt alls på. Tog med mig kaffe att smutta på så det gjorde jag ju och rullade vagnen men thats it.

Nu ringde dock Mathias och ville åka till barkaby så det får det bli.

Njut där ni är

Ibland hör det livet till att känslosnubbla på sina egna (och andras) fötter och liksom landa i hög på golvet för att vila lite.

Istället för att slås ner av att man landat i en svacka kan man lugnt vända på sig och ligga alldeles stilla på rygg och lyssna på allt det man annars inte hör.

Igår kunde jag för första gången på länge slappna av i att Mathias var ledig. Jag tog sovmorgon, gick min promenad med Lou, åt lunch ute vid ån, gick själv och tränade och sen åkte jag in till stan för att fixa fransarna.
Fick sällskap av bästaste Anna som alltid får mig att skratta och känna samhörighet.

Kom hem till två trötta barn och lyxen att få säga godnatt till de finaste jag har.

När Mathias sen gick ut på sin löprunda kollade jag på dokumentären Paradise Lost och kände mig svimfärdig över hur orätt livet kan vara för ngra.
Se den om ni har tid!