Klockan är halv tio och jag känner mig jumpy.
Speedad med massor av energi.
Vet ej om jag ska köra ett skönt pass på altanen.
Kan ju räcka med 30 min.

Jag gör det!
Stay with me

Jag ser hennes leende framför mig.
Jag minns hennes hår när hon var liten. Jag minns hennes rädslor, hennes osäkerhet, hennes bedjande röst om att få vara nära mig varje gång jag hälsade på, jag minns hennes varma arm runt min hals, jag minns hur hon pratade till mig trots att hon var sömndrucken, jag minns hur jag inte hade tiden för att stanna upp och se henne.
Jag minns hur jag vacklade mellan att älska och bli frustrerad över att bära ett känslomässigt ansvar över att älska villkorslöst.

Jag minns att jag inte alltid längtade efter henne men att jag alltid älskade henne.

Jag vet idag att utan henne kan jag inte andas.
Utan henne är jag förlorad.
Utan henne är jag tom, för evigt.
Det visste jag även då men aldrig i vilken utsträckning.
Men det vet jag nu.

Tiden utan henne är oviktig, oväsentlig för känslan att behöva vara utan henne en enda sekund är det som är avgörande i min kropp.
Jag sörjer varje gång hon kliver utanför min dörr. Jag finner livet orättvist när hon inte är med mig.

Tre veckor eller tre sekunder är detsamma.
Livets alla småkullar, berg och dalar känns gråa utan dina varma ord, ditt vackra leende och din inre styrka.

Varje sekund av varje minut är du en del av mig. Var du än är.

Jag väntar på att skratta vid din sida, min älskade syster.
Du är allt jag behöver.

???

Vissa dagar snurrar tankar, visioner och önskningar mer än andra dagar.
Mitt engagemang flätas samman med drömmen om att bidra till en tillåtande värld för mina barn...för alla barn.

En värld där samhällets normkedjor har krossats av oss bättre vetande.

Ni känner väl till frågan: "vad vill du bli när du blir stor?"
En överväldigande och ngt ångestladdat beroende på när i ålder den frågan ställdes.
Men det är framförallt en öppen fråga som inger hopp om valmöjlighet.
En underliggande frihet...
-du har alla möjligheter att bli vad du vill.

Föds man då till att vara ngt specifikt eller väljer man vem/vad man vill vara eller bli?

Föds man som kvinna/man eller bli man det?
Svaret på den frågan är för mig delikat.
Föds man till ngt är man liksom bunden till det oavsett. Det i sig kräver acceptans från omgivningen.
Blir man ngt (utifrån val, erfarenhet, ålder osv) finns enorm frihet. Valet ger människan rätten och därmed förståelsen inför vad som väljs.

Förstår ni krocken?
Vi vill inge hopp men är otroligt rigida när det kommer till det som människa väljer?!

För mig finns inga regler, den man är är i konstant utveckling MEN den bilden samhället har av en (hur man bör leva och vara) är på ett visst sätt.

Mitt barn bör
födas friskt, med ett kön, hårfärg, etnicitet, ögonfärg, följa vissa kurvor som talar om X för omvärlden, hen bör bli kär i det motsatta könet, inte bli mobbad, klara sin skolgång, inte hamna i riskzon, älska och hata (gärna på samma gång), ha sex vid en okej ålder, skaffa barn osv osv osv.

Det finns, från samhället, inte så många fria val.

Då behöver jag inte fråga mitt barn, då kan jag leverera hen allt om sin framtid.
Glöm fostran, glöm delaktighet eller förståelsen. Det är bara en fasad. Bygg din robot och programmera den.

Eller?

Jag vägrar! Jag vägrar att undvika att se mitt barn.
Jag vägrar.

Jag önskar oss frihet!

Mitt barn är född, det är det enda jag med säkerhet kan fastställa.
Vad mitt barn väljer att vara framöver är ngt som kräver min förståelse och villkorslösa kärlek.

Kan vi låta varandra bli vad vi vill, när vi vill?

Min vän Anna kom och hängde med oss en kortis. Glad är jag för mina fältande vänner som har tid med mig på dagtid då jag är någorlunda vaken.

Sen var det dags för gymet. Ett härligt mag- och baksida benpass.
Svetten rann trots att jag inte springer eller pustar på cardiomaskiner.

Jag och matte kom även iväg till sickla för en lunch och lite shopping (till matte).
Efter fika och mys även med storisen var det dags att packa ihop och bege sig mot Eksjö.
Nu är klockan sjukt sent och vi har hunnit runda av med lite yoghurt och en macka.
Dags att sova... Hoppas alla sover till seeeeent imorgon.

Nattis