Den känslan
...när man vaknar 30 min före alla andra, även bebisen.
...när storisen är glad och peppad inför skansenutflykt med förskolan.
...när man kommer ut på en grym morgonpromenad då man får tänka och rensa.
...när man känner sig allmänt nöjd med livet.
...när en god vän är påväg till en för lite snack och en snabbfika.

Och klockan är bara 10:30.

Sitter här med bebisen i famnen (matar lite innan vi ska lägga oss) och storisen joinade precis oss in the master bed.
Han liksom tumlade in, la sig nära sitt syskon och sen myste de.
Äh, finns det ord som beskriver den kärlek jag känner för dessa? Nja....
Inte så troligt.

Gick till gymmet tidigt idag och körde ngra övningar. Slog mitt personbästa i liggande benpress och landade på 157kg.
När bebisen vaknade var det dags Att vinka hejdå till gymet.

Vi åkte till stan och skrämdes av pulsen, klungorna av människor och allt oljud. Bebisen sov dock som en stock.

Jag var helt slut och fick typ 1 timmes avlastning så jag kunde sova.

Systra mi kom på em. Dubbla känslor inför hennes resa. Jag glädjs med henne samtidigt som jag vill kräkas av tanken att vara ifrån henne.
Lycklig är jag som har henne i mitt liv.
Älskade syster, du är allt!