Hängde ute med nästan hela dagen.
Storgoset träffade en kompis vid stranden och sen hängde de i x antal timmar.
Mathias kom med kaffe på eftermiddagen så vi fick ses lite.
Drog ut på en pw med Mary sen, mysigt men faaaan så kallt. Tur Mary är en bag lady och har alltid extra kläder med sig.

Lagade persisk mat till mina älsklingar och gott blev det. Tyckte jag iaf...

Bebisen fick ta ett bad medan jag nattade en arg storebror som ville hänga med i badkaret. Det vände sen och vi hade en mysig nattning.

Imorgon fyller min själsfrände år. Jag ska fira honom på bästa sätt.
Han vill ut på restaurang.
Jag får ordna ngt nice! Har ni bra tips så hit me.

Idag när jag hade packat ihop mig och barnen för att bege oss till sickla strand ville min storis ha med sig sin leksakspistol.
Ni som känner mig vet kanske min åsikt kring leksakspistoler, krigsspel osv. (Ett inlägg för sig)

Där gick vi; bebisen sovandes i vagnen, jag bärandes på vår picknickväska och storisen längst fram med pistolen i högsta hugg siktandes mot diverse hot som hans fantasi målade upp.

Jag tillät tankarna gå till gårdagens valbesked. Till det monstruösa verklighet som vi vaknade upp till idag. Jag ryser vid blotta tanken och önskar det kunde få vara en mardröm.

Jag lekte med tanken att låta mitt barn bli "vän" med pistolen för att i framtiden kunna skydda sig, sin trygghet och sin identitet.
Jag tittade på mitt lilla barn som inte har ngn aning om vilka de verkliga hoten är. Det behöver han inte, inte så länge jag lever.
Jag känner mig rädd. Inte arg eller sorgsen utan rädd.

Jag fann därmed valet av leksak ngt roligt.