Jomenvisst hörni,
Denna dagen trodde jag skulle bli min sista. For sure.
Men äsch, jag ger det en chans till.
Som på gymmet: man har alltid mer att ge.

Jag piggnade på mig efter min PW och snack med systra mi.
Jag blev glad, svettig, pigg och liksom pepp.
Mötte upp storisen och Mathias på Ekbacken där även grannen var med sina kids.
Barnen lekte och jag peppade för gymmet.

Landade där och körde ett mellanhårt benpass. Loving My legs, yes!
Efter mat och nattning hängde jag och mannen framför tvn och till ett avsnitt av Games of thrones.

Nu har jag tagit mina ZMA tabletter och hoppas på att lugna ner kroppen inför natten.

God natt till er alla

Idag är jag tuff.
Mot intresserade och mot mig själv.
Jag beger mig strax ut på en pw och sen hoppas jag på en timme på gymmet.

Jag gamblar mig fram, rasar jag så gör jag det. Annars hjälper jag till, hjälper kroppen alltså.

Så vad var det vi var?
Jo en pw runt sjöstan. Jag packar ner beben.

Hej

Ute strålar solen hörni!
Det känns skönt i själen. Balsam för en trött och känslig själ.

Blev ännu en vaken natt. Bebisen var fortsatt missnöjd och täppt i näsan.
Egentligen var det Mathias natt och jag hade sett framemot ngra timmars sömn men så blev det inte.
Mathias sov (suck) nämligen genom diverse jämmer och täppta näsor.

Jag klev upp och jag lovar er att bitterheten över att inte få sova var utom denna värld.
03:20-07:00 sov vi i 20 minutersintervaller.

Så när Mathias äntligen kom upp så var jag redo för min grav.
Strax innan tappade jag ett glas i golvet och kände verkligen att jag saknade kontroll över kropp och lemmar.

Jag fick sova tre timmar. Trots att de borrade och ringde på dörren var jag helt däckad.

Men Mathias är pigg (!!!) och den stora plutten likaså.
Efter min enorma kaffekopp är jag en bra bit på vägen.