Idag satt jag och Mathias och pratade om hur dålig hälsa kan påverka hela livet.
Men man är liksom inte villig att anpassa livet för att få en bättre hälsa eller bibehålla ngt som är okej.

Alla människor prioriterar olika vilket är upp till var och en men enligt mig borde inte ens hälsa vara ngt man ska prioritera utan det ska vara självklart.
Träning/kost/sömn osv är viktiga faktorer som man inte får utan att anstränga sig.
Livet bjuder dessutom på perioder som hindrar dig oavsett vad du vill MEN alla måste göra sig tid för en hälsosam livsstil.
Att röra på sig 30 min- 1 timme per dag är egentligen inte mkt krävt.
Att få i sig näringsrik mat i rätt mängd borde vara självklart.
Ta dig tid för dig själv. Fundera över hur du önskar att dina dagar såg ut med kost och träning.
Unna dig DET, inte socker och annat tröst.

Tid finns men viljan måste också finnas.
En uppmaning till oss alla

Prövningar... Hela tiden. Varje sekund av varje minut av varje timme.
Det gnälls, det utmanas, det skriks, det skälls och det gråts.
Jag vill inte vara med. Jag vill inte vara jag. Gränser på gränser på gränser.
Denna jävla tårta med lager av gränser, kompromisser och osämja dödar mig snart.

Ungefär två ggr om dagen vill jag köra igenom min näve genom en betongvägg. Av frustration.
Av mitt bristande tålamod och av att jag luras in i femåringens world of no return.

Mitt barn har hittills inte gnällt och ställt krav. Hen har lyssnat in vilket gjort att vi år helt förrvirrade över att behöva dra åt gränslandet så brutalt. Japp, det hör åldern till och däröver som inte har en femåring så är ALLT innan A freaking walk in a park.
Njut och ta det lugnt

22:01 och jag är helt färdig av allt mentalt slit idag.
Oh happy day

Hälsningar
Hen men en trotsklump i bröstkorgen som hotar kväva denne!