Jag söker ngt som ska passa mitt liv just nu. Eftersom jag är ledig så tänker jag prova mig fram.

Mathias har kört periodisk fasta tidigare och var väldigt nöjd så jag tänker ge mig på det.

Har läst på en del och om ni är intresserade så haka på.
Det går ut på att man har fasteperioder och ätfönster under dygnet.
Vissa kör väldigt hardcore men jag ska köra 16h fasta och 8h ätfönster.
Så igår blev mitt sista mål kl 22 vilket innebär att jag ska äta mitt första mål kl 14.

Känns lite häftigt då jag har skolats till att ta var tredje timme, vilket ändå inte fungerar så vi får se.
Kör ett pass runt lunch idag så jag kan äta direkt efter.

Känns kul och motiverande att testa ngt nytt. Det ger en nytändning.

Vilken helg.
Den gick upp i rök och jag fattar ingenting.
Känns som att det inte finns ngn lugn stund i vårt hem.
I går tog jag ned mig min storis och hans kompis ut på äventyr i hammarbybacken. Det var iskallt på toppen så vi tog oss vidare ner till indianparken där vi fikade och lekte.
Efter ca två timmar med två kids (varav min kid var rätt gnällig och tjurig emellanåt) ville jag bara hem och softa. Tog sedan med mig mini och åkte till sickla för att träffa Mary.
Mysigt med kompishäng!

När jag kom hem var våra ena grannar hos oss. Vi babblade på ett tag och sen var kl massor.
Därefter kom våra andra grannar ner på lite bubbel och vi rundade av vid ett. Pjuh...murder för en småbarns mamma och pappa.

Idag var vi alla trötta och slitna.
En låååång morgon blev det med en fortsatt gnällig och tjurig fem åring. Jag som vanligtvis har ett grymt tålamod känner att gnäll och "jag får aldrig"-grejen triggar mig så in i.
Efter ett "utbrott" där fem åringen skriker så högt att lillen vaknar och är otröstlig samtidigt som han kaskadkräkdes på hela mig. Samtidigt som storisen måste fixas inför ett kalas han skulle på 30 min senare. Mathias hade gått för att byta däck och jag ville strypa mig själv.
Storisen fick på sig sina kläder med tydliga ramar och lyckades lugna sig.
Jag hann byta kläder och lugna lille lite och komma i tid till kalaset.
MY FREAKIN GOD, jag klarar allt!!!!

Promenerade sedan till Eriksdal och kollade på Anna när hon sköt boll i vattnet.

Efter en fika i sickla kom jag iväg till gymmet och körde ett galet cardiopass.

Nu har jag och min älskling hunnit mysa lite och det gör mig gott.

Crazy bananas helg.
Ny vecka med lite mindre att göra hoppas jag.

Storisen tränar, han kör biceps!

Svetten lackar!!!

Efter att ha blivit väckt 05:30 av lillen som hade kissat utanför blöjan trodde jag på allvar att jag skulle komma upp och iväg till gymmet senast 08:00.... Kom dit vid 11.
Körde ett benpass.

Familjen och jag drog in till skrapan och käkade på Noodle Mama. Så jäkla gott!!!
Fikade på espresso house = standard.

Jag har nog burit och fött en modell. Glöm inte var ni hörde det först!

Jag känner sån enorm lycka när jag ser denna bild. De är det finaste jag gjort, de är perfekta.
Lillen tyckte magträningen var snäppet roligare om han fick ligga på sin bror.

Och så jag med min lille. Är så galet kär i denna lilla bebis. Kan inte få nog av honom.

Det var alles för denna gång!

Så trött, bortom beskrivningar.
Ändå vill jag inte lägga mig. Istället har jag tryckt i mig socker och frukt och chips. Så är det när man behöver energi. Var iväg på massage hos en gammal vän och jisses vilka nypor hon hade. Hela jag är öm.
Har så många låsningar i kroppen.
Så pass att man ligger och spänner sig när man får massage för kroppen vill liksom inte mjukna.
Vill ni gå till en duktig och noggrann massör för medicinsk massage får ni hojta.

Sen har dagen bara gått, segt och lite utan feeling. Men Hey, ingen Depp över det. Imorgon blir det nämligen klättring i backen med storis och hans vän.

Nä, nu håller jag på att somna sittandes. Dags att borsta gaddarna och ta sig till sängen.

Natti

Jag och tian får ta spjälsängen ikväll.

Kom över denna bild. Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Klockan 07:30 exploderade mitt hjärta av kärlek för tredje gången.
Första var när mitt stora barn lägger armen om mig tidig morgon. Han är fin och ödmjuk t.o.m när han vill väcka en.
Andra var när andra beben vaknade och jag fick se hans ansikte.

Livsviktigt systerhäng. Hon hängde med oss trots att hon var bakis.
Hon skulle ta lillen så jag kunde gå och träna men jag kunde inte slita mig från hennes sällskap.

Stretch på gymmet efter 28 min intervaller på löpbandet. Ni kanske ser hur genomdränkt jag är. I ran like i was followed!

Just här och just nu (sedan en tid tillbaka) befinner jag mig på 'a good place'.
Mycket svajar omkring en när man får barn. När tröttheten tar all plats i kombination med tusen andra saker.

MEN jag känner mig stadig. Jag känner mig grundad i mig själv och i mina val. Jag litar på hur långt jag kommit och är stolt över mig själv.

För fyra år sedan var det ett mörker inuti mig. En hårfin balansgång mellan livet och ngt annat.
Orosmolnen hopade sig kring min kapacitet och hur jag skulle klara det.

Idag ser det annorlunda ut.
Tack vare mitt val att bli förälder har jag lärt mig allt om mig själv och livet. Det beslut som skrämde livet ur mig har idag gjort mig klokare än ngnsin.

Jag försöker att inte bära ngn ilska. Att försöka förstå andra människor och inte skadas av andras skador.
Jag har lärt mig att acceptera livets gång. Allt sker av en god anledning och det ger mig trygghet och energi.
Jag kämpar (läs:håller fast mig med näbbar och klor) för de/det som ger mig energi. Det som ger mig glädje.
Och det är mkt och många som ger mig mkt att känna mig lycklig för.

Glöm inte att skratta och att bjuda på glädje, kärlek och värme!

Hoj,
Jag igen. Emellan gos och blöjbyten och explosionsartade känslor över att vara mamma till två barn tar jag mig tid att fundera. Över livet och min del i det.
Jag står alltid med fot på barrikaden, beredd att ta till orden. När jag inte hettar upp över viktiga ämnen blir jag lite orolig, vad är nu detta?
Jag har gett mig tiden att fundera och denna gång har jag samtalat med mig själv om rasismens/nationalismens/fascismens/patriotismens (same same) framfart och min svala reaktion över det hela.

Jo! Idag tog jag äntligen bladet från mun och kom fram till att:

Jag, en flykting/invandrare/Iransk-svensk/MÄNNISKA, är trött på att bli vettskrämd över min säkerhet så fort det blåser högerextrema vindar.
Jag har jämt varit rädd över vad som ska hända min familj, om de ska "skicka" tillbaka oss. Om vi ska diskrimineras och/eller särbehandlas. Om vi inte ska vara välkomna. Hatade. Hotade.

Jag har hela mitt liv rustat mig mot glåpord, kränkande ord om min bakgrund och vår anledning att befinna oss här i Sverige.
När en person kränkte min lillasyster (ca 6 år) öppet i en affär brann orden hen uttalade i mig och jag kommer aldrig glömma vad hen sa.
Min rätt att vara som andra försvann. Och det uttalades.
Min familj hånades.
Vår mamma som är en lejoninna tog striden men det var redan skadat inuti mig.

Jag FÅR ofta höra hur duktig jag är på svenska och att man inte hör ngn brytning. Jag var 5 när jag lämnade Iran. Jag har levt i Sverige i 25 år. Enkel matte va?!
25 år.
Nog om det, de vill säkert väl.
De tycker nog att jag är duktig som ansträngt mig. Eller något.

Så, varför är jag svalare än andra när det kommer till hotet om mänskligheten? Varför?
Jo, därför att jag "slår" från underläge.
Förstå mig rätt. Jag skräms och förfäras över att vårt rena land har smutsats ner av att ett farligt parti har röstats in i landets hjärta.
Jag är rädd för vad som ska ske men det är inte enbart min strid. Det är inte jag som invandrare som borde skrämmas utan det är jag som människa.
Rasism är ett hot mot mänskligheten och demokratin. Mot allas trygghet.
Oavsett hud och hårfärg.

Min önskan är att de som är mest utsatta inte ska behöva strida så mycket utan det ska de som inte är utsatta göra för dem och för allas vår säkerhet.
Jag skulle gilla en värld där heterosexuella (i stor utsträckning)tog striden för alla homo/bi/trans/queer.
En värld där vita/västerländska/medelklassen tog fighten om rasism och människohat pga ursprung.

I min värld existerar inte "var kommer du ifrån" frågan. Det är så svårt att svara på nuförtiden. När ungdomarna har bett mig gissa deras ursprung har jag alltid gissat fel och de har blivit extra besvikna. Som att jag om ngn borde ju veta?!
Jag VÄLJER att inte bestämma och veta. Du är en människa och du har ett ansvar att vara en god medmänniska.

Jag väljer att lära mina barn deras rättigheter och ansvar. De kan då anpassa sig var de än hamnar.

Nu gråter mitt lilla människobarn och jag måste tillbaka till verkligheten.

När solen skiner, som den gör idag, är det som att livet lättar. Problemen och alla bekymmer går att se med andra ögon.
Vaknade och befann mig i den tröttaste dimman. Efter två koppar kaffe och tvättstugan kunde jag typ tänka klart.

Packade ner mitt hjärtegull och begav mig mot en härlig dejt med Anna. Blev inget häng på den omtalade sjökrogen men det kommer. Vi hamnade i sickla istället och kacklade ett tag över en lunch.

Nu ska mitt stora gull hämtas och jag ska bjuda honom på glass. Trots att det är rätt kallt ute.

En härlig dag so far.
En dag utan träning, kroppen min behöver vila. Imorgon kör jag igen, längtan är redan stor ;)

Happy day