Så var bebisen också snorig, täppt i näsan, knappt kunnat sova.
Kuuuul!!!!

Har ju försökt med allt för att det stora hjärtat INTE ska munkyssas med sitt syskon men det har INTE gått.
Ordet nej/inte och en 5-åring går inte riktigt ihop.
Så efter tårar, gap, hot (från fem åringen), förnekelse munkysste han sitt syskon så fort föräldrarna vände bort blicken.

Åh denna trots. Ljuvlig och ständigt pågående. Just den, fördärvar mig.
Jag får eksem, vill banka in huvudet i en knottrig betongvägg.

Iaf. nu är mini sjuk. Jag vill sova men lär få vara vaken eftersom beben inte kan andas...
Vår lilla mini älskar ju att gosa in huvudet i kudden och/eller snutten och just denna vana rimmar inte väl med en täppt snok. Ni ska veta hur förbannad hen kan bli...

Så idag kom äntligen världens bästa mamma. Som jag har längtat.
Hon klev in strax efter nio och sen har dagen gått i ett.
Stor pyret har fått vara hemma idag då han varit snorig.
Vi hälsade på syrran i Skäris och tog en fika.
Jag tog med mig mitt kvargmål så jag slapp missa ett mellanmål.

Gick sedan till träningen och körde axlar, mage och intervaller. Blodsmak och svettbad. Älskar min styrka!

Btw så är det fler som ville hoppa på "no sugar added"-tåget.
Det gillar vi, ju fler desto roligare.
De nypåstigna är:

Bästa Anna B! Denna grymma, målmedvetna dam ska även springa tunnelrun med mig.

Även Min svåger Magnus joinade the force och motstod banankakan som bjöds ikväll.

BIG UP till dessa tappra!!!! Vi är nu inte ensamma svärmor :D
Är det ngn mer som vill haka på?