Hoj,
Jag igen. Emellan gos och blöjbyten och explosionsartade känslor över att vara mamma till två barn tar jag mig tid att fundera. Över livet och min del i det.
Jag står alltid med fot på barrikaden, beredd att ta till orden. När jag inte hettar upp över viktiga ämnen blir jag lite orolig, vad är nu detta?
Jag har gett mig tiden att fundera och denna gång har jag samtalat med mig själv om rasismens/nationalismens/fascismens/patriotismens (same same) framfart och min svala reaktion över det hela.

Jo! Idag tog jag äntligen bladet från mun och kom fram till att:

Jag, en flykting/invandrare/Iransk-svensk/MÄNNISKA, är trött på att bli vettskrämd över min säkerhet så fort det blåser högerextrema vindar.
Jag har jämt varit rädd över vad som ska hända min familj, om de ska "skicka" tillbaka oss. Om vi ska diskrimineras och/eller särbehandlas. Om vi inte ska vara välkomna. Hatade. Hotade.

Jag har hela mitt liv rustat mig mot glåpord, kränkande ord om min bakgrund och vår anledning att befinna oss här i Sverige.
När en person kränkte min lillasyster (ca 6 år) öppet i en affär brann orden hen uttalade i mig och jag kommer aldrig glömma vad hen sa.
Min rätt att vara som andra försvann. Och det uttalades.
Min familj hånades.
Vår mamma som är en lejoninna tog striden men det var redan skadat inuti mig.

Jag FÅR ofta höra hur duktig jag är på svenska och att man inte hör ngn brytning. Jag var 5 när jag lämnade Iran. Jag har levt i Sverige i 25 år. Enkel matte va?!
25 år.
Nog om det, de vill säkert väl.
De tycker nog att jag är duktig som ansträngt mig. Eller något.

Så, varför är jag svalare än andra när det kommer till hotet om mänskligheten? Varför?
Jo, därför att jag "slår" från underläge.
Förstå mig rätt. Jag skräms och förfäras över att vårt rena land har smutsats ner av att ett farligt parti har röstats in i landets hjärta.
Jag är rädd för vad som ska ske men det är inte enbart min strid. Det är inte jag som invandrare som borde skrämmas utan det är jag som människa.
Rasism är ett hot mot mänskligheten och demokratin. Mot allas trygghet.
Oavsett hud och hårfärg.

Min önskan är att de som är mest utsatta inte ska behöva strida så mycket utan det ska de som inte är utsatta göra för dem och för allas vår säkerhet.
Jag skulle gilla en värld där heterosexuella (i stor utsträckning)tog striden för alla homo/bi/trans/queer.
En värld där vita/västerländska/medelklassen tog fighten om rasism och människohat pga ursprung.

I min värld existerar inte "var kommer du ifrån" frågan. Det är så svårt att svara på nuförtiden. När ungdomarna har bett mig gissa deras ursprung har jag alltid gissat fel och de har blivit extra besvikna. Som att jag om ngn borde ju veta?!
Jag VÄLJER att inte bestämma och veta. Du är en människa och du har ett ansvar att vara en god medmänniska.

Jag väljer att lära mina barn deras rättigheter och ansvar. De kan då anpassa sig var de än hamnar.

Nu gråter mitt lilla människobarn och jag måste tillbaka till verkligheten.

När solen skiner, som den gör idag, är det som att livet lättar. Problemen och alla bekymmer går att se med andra ögon.
Vaknade och befann mig i den tröttaste dimman. Efter två koppar kaffe och tvättstugan kunde jag typ tänka klart.

Packade ner mitt hjärtegull och begav mig mot en härlig dejt med Anna. Blev inget häng på den omtalade sjökrogen men det kommer. Vi hamnade i sickla istället och kacklade ett tag över en lunch.

Nu ska mitt stora gull hämtas och jag ska bjuda honom på glass. Trots att det är rätt kallt ute.

En härlig dag so far.
En dag utan träning, kroppen min behöver vila. Imorgon kör jag igen, längtan är redan stor ;)

Happy day

När solen skiner, som den gör idag, är det som att livet lättar. Problemen och alla bekymmer går att se med andra ögon.
Vaknade och befann mig i den tröttaste dimman. Efter två koppar kaffe och tvättstugan kunde jag typ tänka klart.

Packade ner mitt hjärtegull och begav mig mot en härlig dejt med Anna. Blev inget häng på den omtalade sjökrogen men det kommer. Vi hamnade i sickla istället och kacklade ett tag över en lunch.

Nu ska mitt stora gull hämtas och jag ska bjuda honom på glass. Trots att det är rätt kallt ute.

En härlig dag so far.
En dag utan träning, kroppen min behöver vila. Imorgon kör jag igen, längtan är redan stor ;)

Happy day

[Bild]

Jag blir ledsen över denna matångest många uttrycker.
Ibland undrar jag om det verkligen är "ångest" folk känner så fort de stoppar i sig en chokladbit eller om det förväntas att man ska uttrycka hur förfärad man är över sin karaktär?!

Jag förespråkar inte att man ska stoppa i sig socker och gluten okontrollerat. Jag har även svårt att tro att ngn skulle göra det för vi har alla gränser. Om inte annat så säger kroppen ifrån om man bara lyssnar.

Jag menar bara att man borde lita på sig själv och sluta ha dåligt samvete över allt som stoppas i munnen.
Om man tar hand om sig själv dagligen och tränar, får i sig vitaminer, äter bra mat så händer det inte mkt med kroppen om man fikar eller äter en extra macka osv.
Allt handlar om balans och att våga lyssna på kroppen och tolka signalerna rätt.

Jag är ingen absolutist då jag vill förmedla en hållbar livsstil för mina barn. Det handlar om att laga bra mat och undvika halvfabrikat, inte drick läsk förutom på helgerna, erbjuda varierad kost, äta glass om solen skiner, fika och gotta sig men inte varje dag. Det handlar också om att vara ute mkt, röra på sig och aktivera hela familjen.
B A L A N S

Kroppsfixering och kalorifixering är farligt för oss och våra kroppar.