Till mig själv!
Note to self:
(Lär dig ngn fakking gång).

Har ni känt känslan av att trippa och tassa. Vända innan och utan på allt.
Packa in orden i finaste silkespappret med en rosett av siden.
Säga det med den lenaste rösten du har och ändå inse att personen inte hör.
Personen har fastnat i ett "det är minsann mest synd om mig!!!" Träsk.

Spelar ingen roll vad som sägs när öronen ha trillat av personen.

Varför vägrar jag lära mig att ngn förändring går inte att räkna med.
Det skulle vara som att ett mirakel skulle ske. Och sånt händer inte mig.