När man är mammaledig som undertecknad kan man döda tid på nätet. Det vill säga, när en inte kan göra annat än ha bebis liggande på sig. Tack för smartphones!!!

Följer en del bloggar och hänger på insta. Läser ofta taskiga kommentarer, hot, oförskämdheter och annat. Läser även om de som drabbas och far illa.

Jag tänker följande:
Skitsnack har alltid funnits och kommer alltid existera.
OBS den som påstår sig vara "ngn som ogillar skitsnack" alternativt "inget hen håller på med" är grovt verklighetsfrånvänd och antagligen en flitiga med att snacka bajs om folk.
Skillnaden nuförtiden är att skitsnacket har med hjälp av sociala medier fått flytta ut från middagsbordet/kompiskvällen/det där samtalet i förtroende/dagboken till det offentliga rummet. Absolut inte för alla men för många.
I min värld finns det två grupper;

Barn och ungdomar som befinner sig i en identitets limbo och vet varken ut eller in. De har inte lärt sig moral och har inte koll på det slagkraft ord kan ha (förens orden träffar dem såklart).

Vuxna (alla över 20 år) som har ett behov av att lägga ut sin aggression. Syna den för andra och skapa dramatik. Dessa människor har svårt för relationer och att hantera konflikter som uppstår. Inte allt för sällan väldigt dömande och känslomässigt impulsstyrda.
Dessa vet hur orden träffar men saknar empati och förståelse.

Ofta pratar vi om mobbning och näthat. Hur vi ska få bukt med problemet.
I min värld behöver man se syftet med att snacka skit.
Vad driver (framförallt vuxna) att fullkomligt kränka och förtala människor. Att vara subtilt hotfulla på sociala medier.
Detta kan leda oss till att hitta vägar att prata med våra unga.
Att prata om konsekvenserna samtidigt förstå varför det underlättar att vara kränkande/hotfull och elak på nätet.

Jag tycker att människor ska få känna och tycka. Människor ska få vara fördomsfulla och dömande om det känns givande men inte i det offentliga rummet där den utpekade kan ta del av skiten. För så vitt jag vet har den utpekade oftast inte fått frågan om det är okej?!

Short about that.

Jag är ff supersjuk.
Ont överallt, snorig och ont i halsen.
Sov inte många timmar inatt och imorse var det baras att kliva upp och starta måndagen.
Mini är missnöjd och vill ligga nära nära. Så fort jag flyttar på mig väcks han och blir väldigt ledsen.

Sitter nu och kollar på tv, orkar inte ens tänka tanken att flytta på mig.
Tur att Mathias är hemma nu och kan krama mig lite.