Idag hade jag sett frm emot att få träffa fina Anna och sen få träna.
Det gick ju siså måste jag säga.
Vaknade efter en relativt bra natt (sov 24-06) men kände enorm oro.
Beben har varit segare än vanligt.
Dagen blev annorlunda minst sagt, vi har hängt på förlossningen och försökt ta reda på mer.
Enerverande...
Fortsättning följer.

Nu känner jag mig slut. Tur Pyret varit med oss hela dagen annars hade jag pulveriserats av all oro.

Trevlig tredje advent för alla er som haft möjlighet att fira!

Vet knappt vilken dag det är och vad tiden på dygnet är.
Att inte kunna sova gör mig så jävla stressad och ur balans.
Som att jag ständigt söker sömnen men den kommer inte i rätt tid.
Idag sov jag en del på dagen men var ändå ett vrak på em.
Gick och la mig 19:30 och vaknade vid midnatt. Så här ligger jag. Igen.
Ingen jävla stress alls.
Här bredvid snoosar världens finaste hjärtan och i magen är det en trött liten som till och från möblerar om.
Lucia på förskolan var mys! Gullungen min tog i och sjöng högt som lovat. Tappade sedan vår kamera i marken vilket var skit!!! Mest bara skit!

Vi åt på Max efter att pyret haft ett utbrott kring att sushin hade 50 min väntetid.

Ser ni bulan?! Jisses, detta känns kan man säga...

Igår var jag på julfest med gamla kollegorna. Härlig stämning och bra uppstyrt med tal och lekar.
Kan väl utan att tveka säga att dessa kollegor är de mest spexiga och partygalna kollegor jag haft.
Jag som skulle gå efter maten var hemma vid 22:30.
Det blev julmat, mums!!!! Håller mig nog till det kallskurna i år, det varma var inte lika fräscht. Men som sagt, Onzo hade överträffat sig själv i cateringen.

Efter maten byttes det julklappar och därefter kom karaokefesten igång.
Ingen prestige utan bara glada kollegor som dansade och sjöng. Jag dansade som en galning till kollegornas brölsång...
Tvingade hem mig själv vilket var bra för min rygg hade inte klarat mer.

Har sovit dåligt även i natt så jag vilar lite innan gymmet och luciafirandet på dagis.

Hade ett onödigt och opedagogiskt utbrott på min son i natt kl 02.
Han vaknade till och kom in till oss runt ett och jag tänkte att eftersom jag ändå inte kunde sova skulle jag ta honom till sitt rum och få honom att somna om i sin säng.
Där låg vi, jag med min onda rygg och han med känslan av min oroliga kropp. Han slumrade till och jag gick upp varpå han sätter sig klarvaken och undrar var jag ska...
När detta har hänt vet de allra flesta att barnet nu lär vara ännu mer orolig för att somna då hen VET att tryggheten kommer vandra iväg.
Vi gjorde tre försök till samtidigt som jag hela tiden frågar mig själv vad exakt jag håller på med.
"Harmoni är viktigt för att saker ska flyta på" hör jag mig själv tänka.
Till sist tappar jag mitt förstånd, som jag inte hade och börjar hota om att bli arg och pressa på det redan trötta/oroliga barnet.
Han gråter och jag krigar med mig själv.
Till sist hör jag honom, jag hör hans ord och hans trötta förtvivlan.
Jag lägger ner mitt krig och tycker det är helt okej att förlora mot mitt idiotiska jag.
Kl är nu två och vi kramas, jag ber hundra gånger om ursäkt och pussar hans ansikte.
Bär honom in till vårt rum med jumskar som hotar om att slitas av och han somnar i min famn.

På morgonen är vi båda slagna hjältar och jag skäms fortfarande vilket jag låter honom veta.
Han klappar min kind och säger att det inte gör något.
Han är nöjd med att jag högt och tydligt berättar för honom att jag aldrig mer kommer strida med honom om var han ska sova.
Jag menar, om en månad kommer hans syskon och då om någon gång behöver han vara med oss.
Tänker också att han inte kommer att komma till oss för evigt.
Nu är den läxan lärd.

Ska jag sluta sova på dagarna så jag slipper ligga vaken på nätterna?
Samtidigt som alla säger till mig att jag ska vila när jag kan.
Tråkigt är det iaf. Kanske ska börja läsa lite på nätterna?!
Idag blev det ett ryggpass på gymmet och lite kortare stund på cykeln.
Åkte sedan in till Mama Mia för min näst sista koll. Allt såg bra ut och hjärtat slog på som det skulle.

Därefter dundrade jag iväg till kemtvätten för att sedan åka och hämta pyret. Vi åkte till Nacka och lånade böcker och plockade upp pappan.
Efter maten geggade vi med pepparkakshuset och jag gav mig på att göra bountybollar. Vi får se imorgon hur det blev.

Jag vet inte om det är hormoner eller om det bara är åldern men jag hörde en låt av Lisa Nilsson (alltså va???), handens fem fingrar, och blev så kär. Tänker på pyret och den i magen när jag hör låten.
Så jag har börjat på en låtlista som jag ska ha när beben ska ut.
Hittills är det bara svenska ballader (OMFG)...

Dagen har varit bra. Efter vila hann jag med att handla mat, hämta pyret, laga mat och åka med på simningen.
Jihoo. Så stolt över den lille parveln som numer doppar huvudet under vattnet.

Imorgon är det dags för Bvc och rutinkoll. Sen ska vi nog till bibblan och låna lite böcker...rätt tradigt att läsa S A M M A böcker jämt.

Kollade nyss på paradise hotel och vill gärna prata vuxenmobbning.
Sånt vi alla gör.
Men jag orkar inte det nu.

Vet ej varför jag inte sover på nätterna. Låt och surfade en stund och sen kom liten in. Vi la oss i hans säng och snosade lite.
Lyckades väl somna efter det men har känt mig för pigg.
Det är säkert tillskotten jag äter. Tur att jag får vila på dagen!!!
Läste Katrin Z blogg om att de hade tid för ett snitt Idag och kände genast världens längtan efter att få möta min bebis.
Jag vill att det ska vara nu nu nu nuuuu!

Tänk att det kommer en liten sötis till

Idag har jag sovit massor.
Kände att jag behövde det. Tog min tid och vilade ut för att sedan kliva upp och äta lite lunch innan jag skulle till gymmet.
Ringde en del samtal och fixade lite hemma.
På gymmet blev det 20 min intervaller på cykeln och sedan ett benpass.
Känns härligt att hålla igång.

Lite mys hann vi med (pyret sprang upp till grannen och vägrade typ komma hem) innan läggdags.
Sen flyttade jag och tias på bokhyllan så att vi nu kan få in en spjälsäng...
Provkörde även vagnen idag och det känns helt ofattbart.
Typ som när man tog på sig mammas finskor när man var liten och försökte se sig själv vara stor.
Hoppas allt går bra hela vägen ut nu så jag får hålla i vår skapelse snart.