Idag fick jag äntligen köra ett pass. Detta efter mer än en veckas sjukdom. Wow vilken härlig känsla.
Trots att en är 15 kg tyngre och trött som en idiot.

Jobbet gick bra. Lugn dag hemma och mycket mys med den underbara lilla skatten.
Precis som en måndag bör vara.

Idag var jag återigen tömd på energi. Jag orkar knappt klä på mig vissa dagar men idag ville jag hitta på ngt.
Vi kom till slut iväg till mulle meck parken och efter tio minuter både frös jag och kände mig hungrig.
Där gick jag omkring och kände mig mer och mer grumpy... Halkade i en nedförsbacke och gjorde en supervurpa och landade på mitt arsle. Tur det har blivit gigantiskt....
Parken som var fylld med människor kollade på mig och jag orkade knappt bry mig.

Sen tappade jag matlusten och stoppade istället i mig en gigantisk bulle.

Fy fan för att vara orklös. Imorgon skiter jag i. Jag ska till gymmet om det skulle vara så att jag måste släpa mig dit.

Älskade, perfekta barnet är hos sin moster as we speek.
Två minuter efter att han åkt ville jag ha hem honom.
Tur att jag inte är en varannan veckas mamma för jag hade väl dött, precis som alla de föräldrarna gör varannan v.
Just nu är han mitt syre.

Så jag och Tian kollar på Orange is the new Black och äter morötter med dip, eller ja till jag fick magkramp då jag inte ätit ngn lunch idag.
Jag borde vinna ett pris för hur lite hungerkänsla man kan ha.
Noll aptit, noll lust till mat och noll intresse.
Heja.

Hoppas ni andra njuter av ngt gott en lördag som denna!

Idag vid middagen säger mitt barn ngt som rörde mitt hjärta och fick tårarna att rinna.

Appropå inget säger han:

-när jag dör mamma vill jag bli förvandlas till asfalt utanför ditt och pappas hus, så jag kan vara med er för alltid.

När det var sagt fylldes hans vackra ögon med tårar och jag kunde inte stoppa mitt gråt.
Jag har skapat perfektion.
Jag har satt en av de viktigaste människorna här på jorden och hans närvaro får mig att flyga.
Detta barn är det vackraste jag har.

Idag kom papi, den månatliga turen till huvudstaden för studier ger oss lite tid tillsammans.
God mat, härligt häng med fokus på pysen.
Sen har jag och syrran ägnat tid åt skrattgråt. Detta genom att simulera en förlossning.
Hon är min expert när det kommer till skratt.

Lyckades somna en stund vilket var behövligt för kroppen i kampen mot basiluskerna.
Sen har vi bara varit.
På kvällen tittade vi på world war Z med Pitten och min åsikt är att det var ytterligare två timmar av mitt liv som slösades på en skitfilm.
Är jag kräsen eller har filmindustrin försämrats avsevärt?
Som om människor är en bunt idioter som går att roa med vilken skit som helst?!

Fick iaf i mig massa te och ännu mer kex. Tack för mig med andra ord.

Idag tog jag mig till jobbet, som i en dimma.
Tog en kopp kaffe och hade samtal med chefen.
Nu ligger jag hemma igen med värkande bihålor. Ungefär som att kindbenen ska sprängas.

Tänkte vila men det går inte.
Vill bli frisk nu för jag ogillar att vara orklös och slut.
Gnäll gnäll...

Förra veckan var något av en pärs.
Antar att hormonpåslaget ökade och därmed ballade min kropp ur.
Denna vecka känns lättare, om man bortser från den seriösa förkylning jag åkt på.

Magen växer och trycker på men det går att hantera.
Är dock rätt tung och tar mig inte upp så snabbt, inte ner heller för den delen.

Ska bli underbart med lite tid på slutet att bara vara (yeah right, pyret kommer säkert vara sjuk mest hela tiden).

Utöver allt detta tänker jag mkt på min träning och saknar att röra på mig. Det var nu ca 1 vecka sen sist.

Nu ska jag vila...sova...