Mitt liv, folks!
Inte en bergochdalbana utan mer som pariserhjulet.

Ibland är allt på toppen, med fin utsikt och en härlig oövervinnelig känsla för att i nästa stund dala nedåt.
Hade ni frågat den unga versionen av mig hade jag sagt: äh...det hör till, det kan inte bara vara bra.
Men den nuvarande jag vill mena att jag är redo för ett lugnt och härligt liv med mestadels bra stunder.

Typ som att jag vill kliva av pariserhjulet och köpa mig biljetter till kärlekstunneln.
Inga fler upp och ner bara framåt, tillsammans.

Jag har allt jag behöver.
En människa som jag lärt mig leva mer än livet självt och som livet inte skulle vara ngt värt utan.
Ett barn som är perfekt.
En familj som jag älskar och vänner som är bäst i världen.
Ni får alla åka med i kärlekstunneln.