Idag när mami åkte blev pyret så ledsen. Det kom floder av tårar som gjorde att även jag började gråta.
Jag kunde riktigt ta på hur mkt han faktiskt inte ville att momo skulle åka.
På frågan: vad är det som är så bra med mormor? Svarade han hulkandes: att bara vara med henne.
Min älskade unge, med ett hjärta av guld och en förmåga att vara varm och kärleksfull som ingen annan.
Jag är tacksam över att han känner och inte vill vara ifrån sin mormor. Jag är tacksam över hur min mor är med mitt barn och hur fin deras relation är.

Sen åkte vi till bästisen för att mumsa rabarberpaj. Så trevligt och välbehövligt med små spontana träffar. Tacksam för vår relation.

Väl hemma tog jag mig till gymmet och körde ett tröttpass.
Kom hem och fick mumsig mat och tre kilo godis.
Jag och tias har sen kollat på Rust and Bone... En fantastisk film.
Jag grät och kunde inte sluta.

Nu dags att sova!

Nu har jag jobbat klart för denna termin. Jag är mer än less på vissa delar av verksamheten och det gör mig totalt hopplös.
Förväntar mig förvånade miner och kollegor som inte fattar på måndag. Tragik!

Nu är det söndag och jag har knapp thunnit mysa med min mami som likt en drottning tagit sig an pyret dag som natt denna långhelg. Gissa om lillen varit lycklig?!

Jag fick en släng av halsont men jag gissar på pollen eftersom det gick över på ett nafs. Så idag blir det en dejt med gymmet! Jippie....