Jag är överväldigad och tacksam över min familjs närhet senaste dagarna.
Hur många gånger har jag inte rasat, fallit handlöst, gått sönder osv dessa två dagar och varje gång har ni funnits där som mitt skyddsnät.
Tagit emot, baddat mina sår, torkat mina tårar och varsamt ställt mig åter på vingliga ben.

Tack min älskade sambo, tack syster, tack mamma och pappa.
Extra tack till syster som höll min hand och mitt hjärta på det bästa sättet.
För att du delade sorgen med mig.

Känner så mkt kärlek och uppbackning. Jag går inte på moln men där jag är skiner solen och jag kommer våga drömma mig uppåt igen tids nog.