Den här tiden för exakt fyra år sen låg ett knytte på min bröstkorg och jag insåg inte då att även jag föddes på nytt den dagen.
Känslan var fängslande men ändå bekant. Jag var i en dimma av många tankar medans knyttet lugnt vaggades av mina andetag.
Där och då låg han fysiskt på mig men han kommer förevigt att vara i varje andetag jag tar så länge som livet sträcker sig.

Hur många ggr har jag frågat mig om allt är ett skämt eller en dröm jag ska slitas upp från? Är han verkligen min? Är jag verkligen mamma? JAG???

Svaret är givet, han är min och jag är hans.
Han förändrade mitt liv och allt jag önskar är att alltid kunna följa varje steg han tar. Att se honom i allt han gör, stort som smått, bra som dåligt.

Tack för att du valde oss mitt älskade barn.