Senaste tiden när jag har varit ute och sprungit eller när jag har cyklat till jobbet har jag fasat men också längtat efter backarna. Jag har velat känna motståndet men också känslan av att kunna ta sig över kullen/backen/berget. Känslan är oemotståndlig och underbar. Så i morse, mitt en lång och tung backe, på väg till jobbet tänkte jag på vad detta kunde betyda för mig. Jo, att jag gillar utmaningar och gillar att känna styrkan av att ha kommit över en backe i taget. För livet är väl ändå fullt av backar som man måste ta sig över och ju fler backar desto bättre teknik. För övrigt är denna damen trött idag. Seg men lycklig!