Dagen har varit bäst på alla sätt och vis.

Vi började dagen med mysig frukost och sen lämnades pysen på förskolan.

Han pussades och kramades och vinkade sedan med ett leende på läpparna.

Älsklingen och jag åkte sedan in till stan för lite kvalitetstid.

Shopping, fika och prat!

Träningen tog jag mig till sedan på em, är ff väldigt förkyld så jag borde egentligen inte men jag körde lite lätt och snabbt i förhoppning om att varken bli bättre eller sämre.

Väl hemma har vi bara myst, skrattat och myst och myst.

Denna lilla unge förgyller allt han tittar på. Han gör mig hel!

Imorgon väntar familjeaktivitet, träning och sedan utgång med gänget.

Bör peppra mig själv med massor av sömn så jag orkar!

Natti

Igår kväll/natt var ännu en i raden som vi tillbringade på akuten då lillpysen fick en märklig feber. Allt var lugn och ro fram till kl elva då jag hör honom gny och ropa efter mig. Såg direkt att ngt inte stämde så jag tog upp honom och kände hur han kröp ihop och skakade som ett asplöv. Han höll om mig med hela kroppen och andades stötvis. På med kläderna (efter att vi kollat tempen två gånger) och kör som en dåre till SÖS. Väl där hade hans temp stigit från 37-39,7 på bara tio minuter...Efter lite Ipren och dricka var mitt kid pigg och tapper som alltid. Läkarna kollade honom och vid tre åkte vi hem med beskedet om att det var feberfrossa. På kort stund hinner många farliga tankar skrämma livet ur mig. Detta lilla barn är allt, vill inte ens gå i närheten av att tänka att han ska bli sjuk eller att ngt ska hända honom.Världen ska vara under hans fötter och allt ont ska jag parera med min kropp så han slipper, det är min önskning! Idag har han varit piggelin, tackar för det!

Bild

Har tänkt på en sak mycket senaste dagarna.

Har försökt vända och vrida på denna sak för att förstå men det tycks vara lönlöst.

Saken är: R Ä D S L A

Har ni tänkt på hur avgörande denna känsla är för vårt vardagliga liv. Hur ofta rädsla styr oss eller uppmanar oss eller rent av Utmanar oss i vardagen.

Det finns olika sorters rädsla, det är jag medveten om men jag pratar om den rädsla som vi kanske inte alltid skulle definiera som just det.

Det finns rädsla som har bosatt sig i allas hjärtan och allas själ (om vi nu tycker att vi äger en sådan). Den rädslan har uppfostrat oss och utan att veta om det upprätthåller vi den genom våra destruktiva beteendemönster.

Att döma

Att rygga för nya saker

Att ducka för människor som påverkar en

Att göra illa sig själv och andra i den sekund man vet att man gör fel

Att sätta dövörat till

Att möta världen med tomma ögon då verkligheten gör overkligt ont

Att göra ngt man vet skadar men ändå göra det

Att inte vilja förändra sina dåliga egenskaper då de ger skydd (även om de stjälper) när allt annat är för ofattbart för att ta in

Är enligt mig exempel på när rädsla styr oss och vi väljer att låta den göra det.

Enkel psykologi, har man råkat illa ut så.... Ska detta vara skäl nog att göra andra illa? Eller för den delen tvinga sig själv att bete sig på ett sätt som man själv avskyr? Ska detta vara anledningen till att man inte ska våga testa nya vägar?

Jag vet inte om vår mörka bakgrund (då vem man än frågar skulle ha sin berättelse att förtälja) har blivit en uttjatad och urvattnad ursäkt för att bete sig lite som man själv känner för och komma undan med det.

Jag är trött på att höra på folks ursäkter eller deras bull om att de vet sina svagheter. Sånt tjänar inget till om man inte är beredd att förändras.

Annars förblir de dåliga ursäkter och ingen självinsikt.

Fridens liljor till er alla

"Vi kan somna in i likgiltighetens dofter
eller spilla blod i någon revolution
Vi kan vakna upp till verklighetens monster
eller dränka dom i någon religion"

~Laleh

Nu sitter jag här hemma och har haft en fantastisk dag med mycket glädje.

Min son har haft en bra dag på dagis och vi har bara busat här hemma på eftermiddagen...sånna dagar är obetalbara!

Sen blev det sen fika med finfina människor. Underbaringar

Dagarna går fort och jag vet inte var pauseknappen finns att hitta.

Jag älskar livet och det känns i tankarna. Det känns i kroppen och i strykan.

Vill bara att vi ska bli friska så vi kan börja göra allt vi planerat.

Idag vill jag också passa på att skicka massor av kärlek och kramar till en underbar, stark och fantastisk människa som "vann" en lång och på många sätt slitsam kamp. Malin jag är så stolt över dig och över att ni kan börja ert liv nu!

Du är stark och dina älskade barn kunde inte ha en bättre mamma. Pussa Ella från No och hoppas vi ses snart.

Sov gott alla vackra människor

Tänkte skriva ngt kul och uppdatera er men känner att energin rann av mig i denna sekund.

Var och tränade (lugnt) första gången på en vecka trots att jag inte är helt frisk.

Det tog all min energi men gav mig dessto mer glädje...

Känner att livet är bra, för bra just nu! Kan det vara våren eller månne det vara ngt annat? Känner harmoni och lycka. Känner lust och styrka. Känner!!!

Imorgon ska jag luncha med fina Lisa och sen blir det en del måsten men på kvällen hoppas jag på att få träffa systra mi och hennes homeboys.

Säger hej och önskar er en trevlig kväll

Bild

För er som vill inspireras: Style and Life by Leia

En tjej (med rötter i Falun) med massor av ideer till hemmet och en hel del mamma/vardagsliv.

Anna, en underbar människa som jag har haft nöjet att träffa och lära känna. Utöver detta en vacker och otroligt duktig fotograf: Subclip

Följer en av mina bästas blogg dagligen för snabba uppdateringar om allt och inget. Då den är anonym ska jag respektera detta och därmed inte länka er dit.

Mamman till barnet med det lilla extra: My perfect baby Julian

Pappan till barnet är en barndomskompis (från Leksand). Förutom detta faktum tycker jag att denna blogg är en otroligt fin blogg att följa då man ibland behöver lite feedback på vad som är viktigt i livet med barn, annorlunda som någorlunda!

En gammal ungdoms dagliga skildring om livet i stort och smått: Kexord

En ung kille med cancer och hans kamp: I kroppen min

Började följa den idag och utöver det sorgliga faktum att han har drabbats av cancer så skriver han på ett sätt som tar andan ur en.

Nästan (utan att ens försöka mig på att säga att jag förstår) som att man känner ångesten, rädslan och chocken i hans texter.  

I am like a falling star

who has finally found her place

next to another in a lovely constellation,

where we will sparkle in the heavens forever.

~Amy Tan

Helgen i bilder.

Fika och mys med Neos farföräldrar tillika mina svärföräldrar.

En underbaring i snyggt fodral med grymma Air Max köpta av de ömma föräldrarna. By the Way så är P.O.P jackan numera Neolitens!

Date med världens underbaraste man och människa.

Utgång med bästa syster och Anna.

Det som väntar är en Brunch på Enskede Värdshus med restrerande familjen O.