Igår landade familjen O.C efter en alldeles för lång resa.

Motigt på många sätt men framförallt ville man bara hem men det kände som att planet knappt rörde på sig i luften.

Väl hemma mötte syster oss i dörren och det var så fint här hemma. Tända ljus och doften av hemlagad mat var underbart att komma hem till.

Gott folk, vad ska jag säga om denna fantastiska resa och dessa två underbara veckor? 12 (24 tur och retur) timmars flyg gick som på räls för vår lille prins. Han har som vanligt skött sig exemplariskt och jag är SOM VANLIGT så stolt över vilken lättskött och underbar son jag har. Han har njutit ikapp med oss och dragit sitt strå till stacken genom att bara vara glad och underbar och nyfiken.

Vi möttes av värmen och en paradislik ö. En vacker strand och grönt klart vatten.

Där tillbringade vi våra dagar med att leka i sanden, bada i havet som förövrigt var 27 grader varmt, äta gott, jag hann med att springa varje dag, njuta av glass och bara ta vara på allt tid tillsammans.

Vi vill tillbaka och vi har redan börjat fundera ut när vi ska dit igen. Nu är vi dock här och det känns minst sagt vemodigt. Aldrig förr har jag njutit så mkt så jag inte velat komma hem men men. Nu börjar vardagen igen och med det kommer mkt nöje så som träning och möten med vackra vänner.

Ni mina vänner är saknade och ni samt min familj är det enda som inte får mig att vilja fly detta kalla, mörka, SD-land...

Nu ska jag knåpa ihop en frukost då allt lyser med sin frånvaro i vårt kylskåp!!!

cheers